Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Stockholm

Subscribe to Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Stockholm feed
Vi samlar in, ordnar och bevarar samt tillgängliggör
Updated: 4 hours 28 min ago

Boktips december 2018

Mon, 2019-01-07 15:39
Kim Scipes (Ed.), Building global labor solidarity : in a time of accelerating globalization / Chicago : Haymarket Books, 2016, xviii, 277 s.

Proletarier aller Länder, vereinigt euch!” torde vara en av världshistoriens mest berömda deviser, samtidigt som den är något tvetydig. Förstådd som en uppmaning att världens alla proletärer ska förenas, har en sådan förening aldrig blivit av. (Även om arbetarrörelsen bildat en rad Internationaler med olika ideologiska riktningar, några av vilka består än idag).

Visserligen har de 170 åren efter den meningen sattes på pränt för första gången, varit de mest händelserika i fråga om teknologisk, kommunikativ och vetenskaplig utveckling. Globaliseringen av vår värld är i huvudsak en ekonomisk sådan. Detta har möjliggjort att skapandet av en produkt, vilken som helst, oftast påbörjas i ett låglöneland och sedan skickas därifrån, antingen till ett nytt led i produktionen, eller till en återförsäljare.

Det kan knappast ha undgått någon att de som arbetar i så kallade ”sweat shops” eller motsvarande, gör det under omänskliga former och saknar något som ens liknar ett kollektivavtal.

När den politiska debatten allt som oftast handlar om hur vi ska stärka vår konkurrenskraft i förhållande till övriga nationalstater, tycks tanken på en enad arbetarklass har förpassats till realpolitikens soprum. Däremot vidmakthålls själva kärnan i den tanken, en global solidaritet mellan arbetare, bland världens vänsteraktivister och intellektuella.

Redaktör Kim Scipes har sammanställt en förträfflig antologi som undersöker möjligheterna att skapa en bestående solidaritet mellan fackförbund runt om i världen i en tid när globaliseringen accelererar. Det kan inflikas att ett temanummer av tidskriften Working U.S.A. år 2014 var själva upprinnelsen till denna bok, som innehåller en brokig men i ämnet ytterst kunnig skara bidragsgivare.

Det råder ingen större brist på verk som behandlar frågor om global solidaritet mellan arbetare. Scipes konstaterar däremot att det saknas en teori om hur detta ska genomföras. I detta skiljer sig denna antologi, för även om den inte presenterar någon teori, har den som mål att försöka staka ut en väg för hur arbetarklassen analyserar/teoretiserar kring de möjligheter och risker som det kan innebära att skapa en solidaritet värd namnet mellan världens arbetare.

Föga förvånande ser fackföreningsrörelsen annorlunda ut i Förenta staterna än i Sverige. Där finns, enligt Scipes, två av grundproblemen som försvårar det solidariska arbetet mellan fackföreningar över världen. Det första grundproblemet är de så kallade ”business unions”; i korthet fackförbund som styrs som företag och endast är intresserade av att höja medlemmarnas löner och förbättra deras villkor. Dessa fackförbund är även mer eller mindre starkt nationalistiska och har inte heller några större invändningar mot den nyliberala kapitalismen. Grundproblem två, är själva nationalstaten Förenta staterna, som här kallas för ett ”imperium”.

Scipes och de övriga bidragsgivarnas resonemang i respektive bidrag skiljer sig åt. I korthet kan det dock sägas att det rör sig om bland annat specifika fallstudier, intervjuer, jämförande analyser, som alla har just solidariteten mellan fackföreningar i fokus. Dessutom tillför varje nytt bidrag till att fördjupa förståelsen för hur kapitlen hänger samman.

Anna Clark, The struggle for the breeches : gender and the making of the British working class / London : Rivers Oram Press, 1995, 416 s.

Anna Clarks The struggle for the breeches följer arbetarklassens formation och utveckling i Storbritannien under 1800 och tidigt 1900-tal. Bokens fokus riktas mot den patriarkala kulturen inom textilindustrin och textilrelaterat hantverk. Männens ställning var dominant och exklusiv inom textilhantverket, då exempelvis skräddare och skomakare så gott som uteslutande var män.

Deras fruar och barns arbete var ibland nödvändigt för att försörja hushållet, dock i andra, relaterade yrken, snarare än att jobba som medhjälpare till männen. Medan en kvinna kunde ägna sig åt att spinna, ägnade sig hennes make åt att väva. Clark visar hur detta kom att påverka såväl utvecklingen av textilrelaterade yrken och sysselsättningar, som utformningen av den växande arbetarklassen.

Författaren väver samman kvinnors nödvändiga arbete och arbetarklassmännens pendlande mellan att behöva den extra inkomsten och att försöka definiera sin manlighet inom arbetet och politiken. Dels som familjeförsörjare, dels som en medborgare med rösträtt och tillgång till det politiska livet.

Arbetarklassens män strävade nämligen efter det manlighetsbegrepp som definierats av medelklassmän. En man, skulle genom sitt förvärvsarbete försörja hushållet, samtidigt som kvinnan tog hand om hemmet. Att äga egendom förknippades också med att vara man och en förutsättning för att räknas som en röstberättigad medborgare.

Det handlade lika mycket om frågan: vem som får arbeta med vad, hur mycket lön de ska få för arbetet, vad som passar sig och vad som definieras som manligt i samhället:

The private sphere of marriage was often satirically depicted in popular literature as a bitter contest: the “struggle for the breeches” in which wives tried to rob husbands of their manly control (s. 1).

Boken kan ställas i relation till E. P. Thompsons The making of the English working class då Clark både börjar och avslutar boken med att citera denna bok. Inte så mycket som ett tillrättavisande svar som en alternativ utveckling av den, då Thompsons fokuserade i att framhålla (de manliga) hantverkarnas arbete i att utveckla och definiera arbetarklassen, medan Clark istället adderar både kvinnor och den bredare textilindustrin i sammanhanget.

The narrative of this book has become, by the end, a tragedy rather than the melodrama of E. P. Thompson’s story. His stirring tales of compromising villains, soul-crushing political economics, and heroic radical artisans triumphing in the working-class movement of 1832, is richly textured, nuanced, and theoretically inspiring. But adding gender to the story casts a more sorrowful light. … Although artisan culture transformed itself from drunken misogyny to respectable patriarchy, its exclusivism persisted. The fatal flaws of misogyny and patriarchy ultimately muted the radicalism of the British working class (s. 271).

Daniel Bodén, Systemmänniskan : en studie om människan, automationen och det senmoderna förnuftet / Uppsala : Institutionen för kulturantropologi och etnologi, Uppsala universitet, 2016, 211 s.

Har vår strävan efter att bygga ett modernt välfärdssamhälle med löneökningar och ökad levnadsstandard inneburit att vi satt så stor tillit till teknisk utveckling att vi rationaliserat bort oss själva? Vilka bakomliggande orsaker har bidragit till att vi anser det förnuftigt att automatisera de flesta tjänster som tidigare innebar mänsklig kontakt? Måste människor acceptera denna automation? Detta är några av de spörsmål som Daniel Bodén lyfter i sin etnologiskt inriktade avhandling Systemmänniskan. En studie om människan, automationen och det senmoderna förnuftet.

Avhandlingens empiriska studier spänner mellan 1960 till 2013. Fokus ligger på Skandinaviska Enskilda Bankens (SEB) utveckling av uttagsautomater och andra banktjänster samt när Försäkringskassan införde självbetjäningsapplikationer. Genom att undersöka dessa två organisationer och deras utveckling kan Bodén bland annat visa hur senkapitalismen påverkat människors levnadsvillkor. Men genom sin avhandling skapar han även en bild av den moderna samhällsutvecklingen och hur den trygghetsälskande folkhemsmänniskan utvecklades till den effektiva och flexibla marknadsekonomiskt styrda människan vi är idag.

En del i denna förändring beror enligt Bodén på att automatiseringen och avbyråkratiseringen i samhället gav sken av att ge människor mer egenmakt och delaktighet i beslutsfattandet som rörde deras egna liv. När du kan sköta dina ärenden på egen hand utan att behöva gå igenom krångliga byråkratiska processer eller möta någon myndighetsperson så får du känslan av större självbestämmande. Men Bodén menar dock att:

“Samtidigt som automationen hade befriat den senmoderna människan från pappersarbetets krångel så styrde den tillvaron genom att kanalisera hennes beslut längs de valmöjligheter som den själv erbjöd.” (s.185).

Denna avhandling är ett intressant inlägg i den historiematerialistiska- såväl som i den etnologiska forskningen då den belyser frågor kring kapitalismens omvandlingar och effekter på tjänsteutvecklingen och på människors vardag ur ett nytt perspektiv.

Eric Holt-Giménez, A foodie’s guide to capitalism : understanding the political economy of what we eat / New York : Monthly Review Press, 2017, 280 s.

“Do Foodies Need to Understand Capitalism?” är en fråga som Eric Holt-Giménez ställer i början av sin bok A Foodie’s Guide to Capitalism: Understanding the Political Economy of What We Eat. Svaret på den frågan är ett otvetydigt ja. Utan att förstå det kapitalistiska system som ligger bakom matindustrin är det omöjligt att göra bra val eller arbeta för en omvandling av denna industri menar Holt-Giménez.

Många människor som är engagerade i den så kallade “matrörelsen” fokuserar ofta på enstaka aspekter av matindustrin och försöker skapa en förändring på gräsrotsnivå. Dessvärre kommer dessa försök till reform inte bidra till så stor förändring då det är industrin i sin helhet som måste skakas om menar Holt-Giménez.

I boken argumenterar han således för att det är essentiellt att förstå att vi har ett kapitalistiskt system för att framställa den mat vi äter. Men han menar även att det är viktigt att vi förstår hur kapitalism fungerar för att kunna hitta svar på varför dagens rationaliserade jordbruk är inkompatibelt med den globala livsmedelsregimen, samt varför förtryckande strukturer har blivit etablerade i vårt matframställningssystem. Mat har idag blivit en handelsvara som vilken som helst. Det spelar ingen vilken typ av mat vi köper.

“It dosen’t matter if the food is fresh organic arugula or a Big Mac, teff from the highlands of Ethiopia, or Cheez-Whis from Walmart. It doesn’t matter whether you need it or not, whether it is good or bad for you, whether it is locally produced or traveled from afar or whether it was corralled, caged, free range, or led a happy life – if enough people want it (and have the money to buy it), someone will turn it into a commodity and sell it.”

Mitt i rådande klimatförändringar är en bok om mat och vilka kapitalistiska intressen som ligger bakom dess framställning mer relevant än någonsin. Genom en genomläsning av denna bok får du en insyn i detta oerhört intrikata ämne. Holt-Giménez begripliggör ämnets olika sidor för läsaren genom att anlägga ett dubbelt grepp då han använder matindustrin för att förklara grundläggande principer inom kapitalismen, samtidigt som han använder kapitalistiska ramverk för att skapa en förståelse för varför matindustrin fungerar som den gör.

 

The post Boktips december 2018 appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Vi finns nu på Stockholmskällan!

Thu, 2018-12-13 16:19

2017 skrevs avtal mellan Stockholmskällan och Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Vi har nu nära årsskiftet 2018/2019 levererat en rad poster till Stockholmskällan. Långt fler än vad vi initialt hade planerat! Läs mer nedan. 

Två av posterna som återfinns bland det publicerade materialet rör de strejkande telefonisterna, år 1922.

Tio dagar som skakade Stockholm – strejkande telefonister

Telegraf- och telefontjänstemannaförbundet hade tillsammans med arbetsgivarna skrivit under ett kollektivavtal för de manliga arbetarna. Våren 1922 ville facket även ha ett kollektivavtal för de kvinnliga telefonisterna.

 

Telefonisterna krävde kortare arbetstid, löne-, semester- och sjukledighetsförmåner och att disciplinerings- och bestraffningssystem skulle ändras. Den 29 juni 1922 lämnade facket in sitt förslag. Arbetsgivarna var ovilliga och klockan sju på morgonen den 21 juli gick telefonisterna ut i strejk. Det blev inledningen till något som har kallats »tio dagar som skakade Stockholm».

Den socialdemokratiska regeringen tvingade arbetsgivarna till förhandlingsbordet för att teckna ett kollektivavtal. Fackförbundet fick garantier att de strejkande inte skulle avskedas. De strejkande återgick till arbetet.

Kollektivavtalets innehåll

Kollektivavtalets handlade om kortare arbetstid, löne-, semester- och sjukledighetsförmåner och att disciplinerings- och bestraffningssystem skulle ändras.

Den socialdemokratiska regeringen tvingade arbetsgivarna till förhandlingsbordet för att skriva på ett kollektivavtal.

Arbetsgivarna i Telegrafverket valde då att skiva under ett kollektivavtal med en mera foglig motståndare, det Kvinnliga telefontjänstemannaförbundet.

Se mer på Stockholmskällan:

Telefonisterna skriver ned sina krav

Tio dagar som skakade Stockholm, telefonisterna strejkar

 

Telefonisterna i Telegraf- och telefontjänstemannaförbundet sitter våren 1922 och skriver ned sina krav i ett kollektivavtalsförslag: O Sundin, PO Eriksson, F Mûrdahl och B Herzén. Fotosamlingen, ARAB. Refkod: 1781/o/1/3/001

Efter att den socialdemokratiska regeringen tvingade arbetsgivarna till förhandlingsbordet för att teckna kollektivavtal, fick fackförbundet garantier att de strejkande inte skulle avskedas. De strejkande återgick till arbetet. Först i kön på bilden är de som satt i den lokala fackföreningens styrelse. Fotosamlingen, ARAB, Refkod: 1781/o/1/3/001

The post Vi finns nu på Stockholmskällan! appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Boktips december 2018

Tue, 2018-12-11 14:23
Julia L. Mickenberg, American girls in Red Russia : chasing the Soviet dream /Chicago: University of Chicago Press, 2017, 427 s.

Under tiden för Sovjetunionens första femårsplan 1928-1932, som sammanföll med den stora depressionen, sökte sig tusentals arbetare från Europa och USA till Sovjet. 1932 sökte sig närmare 1000 utlänningar till Sovjet varje vecka, vid höjdpunkten fanns ungefär 35. 000 utländska arbetare med familjer i Sovjet. 1936 kom nära 25.000 utländska turister till Sovjet, flertalet av dessa, 29,1 %, kom från USA (på andra plats kom britter, 13,5%).

De flesta av alla dessa var män, men även kvinnor utgjorde en stor del. Många kom för att söka arbete, men en betydande del kom för att de upplevde att Sovjetunionen kunde erbjuda en annan icke-kapitalistisk värld. Bland dessa fanns många amerikanska kvinnor.

Vid tiden för det förra sekelskiftet rörde sig USA:s kvinnor mot ökad självständighet, utbildning, arbetsliv, ökad jämlikhet, större sexuell och känslomässig frihet. Någonting de fick kämpa för i och mot ett i grunden patriarkalt och bigott samhälle. Vid samma tid framstod Ryssland som all reaktions högborg, ett land som bestod utav pogromer, livegenskap och förtryck. Kvinnliga ryska revolutionärer som Jekaterina Bresjko-Bresjkovskaja (1844-1934), Vera Zasulitj (1849-1919) och Sofia Perovskaja (1853-1881) gavs hjältestatus. Samtidigt slukades Nikolaj Tjenysjevskijs bok Vad bör göras? (1863), som bland annat framhäver kvinnlig frigörelse som ett viktigt steg för åstadkommandet av ett bättre samhälle. När Alexandra Kollontaj år 1915 genomförde en fem månader lång turné i USA och talade sig varm för Lenin och bolsjevikerna hälsades hon med jubel.

När revolutionerna kom i februari och november 1917, stod många amerikanska kvinnor redo att dra sitt strå till stacken. Novemberrevolutionen satte kvinnofrigörelsen och jämlikheten mellan könen högt upp på agendan, men åtföljdes även av inbördeskrig och svält. Detta fick dessa kvinnor och deras organisationer att engagera sig i aktivt hjälparbete och mot den blockad av mat och mediciner som införts av de allierade.

Detta är en oupphörligen fascinerande och väldokumenterad bok. Den skildrar en lång rad kvinnor från USA som i större eller mindre utsträckning kastar sig in i ett stödarbete för ett land som de av olika anledningar ser som en fyrbåk för framtiden, som ett samhälle för den ”nya människan”, för jämlikhet mellan könen och för en ny kultur. Kvinnorna som passerar revy är många; journalister, feminister, arbeterskor och afro-amerikaner. Kulturarbetare likaså. Som Isadora Duncan, som startade en dansskola i Moskva 1921 och höll en föreställning som fick Lenin att resa sig upp och jubla. Eller Pauline Koner som framförde en dans som hyllade den röda fanan.

Tydligt är även något annat: nämligen hur göra när entusiasmen börjar flagna? När andra sidor böjar växa fram, först i marginalen sedan allt tydligare, när ljuset börjar falna för att ersättas av mörker?

Möjligtvis vad journalisten Milly Bennett, som kom till Moskva i början av 1930-talet, skrev i ett brev 1932:

”Det du måste göra med Ryssland är vad du måste göra med vilken annan ’tro’ som helst. Du bestämmer dig för att de har rätt … Och sedan, när du ser saker och ting som får dina ben att skaka, sluter du dina ögon och säger … ’fakta är inte viktiga’”. (s. 21)

 

Leta Hong Fincher, Betraying Big Brother : the feminist awakening in China / London: Verso, 2018, 248 s.

Efter Mao Zedongs död 1976 gick Kina genom en period av omkullkastande ekonomiska reformer. En viktig bit som föll i spillror var jämlikheten mellan man och kvinna – Hong Fincher pekar på att ojämlikheten mellan könen sköt i höjden i takt med införandet av alltfler postsocialistiska marknadsreformer (vilket Hong Fincher inte heller menar – att allt var guld och gröna skogar under det tidigare styret).

Tendensen förstärktes efter Xi Jinpings makttillträde. Han har sedan makttillträdet knutit mer makt till sig än till och med Mao och gavs tidigt smeknamnet ”Xi Dada”, som ungefär betyder ”Storpappa Xi”. Alltmer kom nationen, av dominerande medier, att skildras som en stor mansdominerad familj, styrd av en allhärskande patriark. Övervakning, censur och jakt på oliktänkande följde. Problem väntade för allt som påminde det minsta om feminism.

En stat som efter revolutionen 1949 skrev in lika rättigheter för kvinnor och män i konstitution, och som till en stor del förlitat sig på kvinnor såväl under som efter revolutionen, började se all organiserad feminism som ett hot. Något som även kan sägas gälla för all organisering utanför kommunistpartiet. Boken ger oss en väg in till det motstånd som trots allt, härdar ut och mer än så. Hon följer bland annat de fem feministiska aktivister som arresterades i anslutning till Internationella Kvinnodagen 2015: Wu Rongrong, Zheng Churan, Wei Tingting, Wang Man och Li Maizi i spåren, genom att intervjua dem och andra aktivister. Hon visar därigenom på det förtryck som finns men också på det motstånd som finns. 

 

 

The post Boktips december 2018 appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Nytt samarbete med ABF Stockholm

Wed, 2018-11-28 15:36

Från den 1 december 2018 kan du hämta ut dina hemlån, eller lämna tillbaka dina hemlån, på ABF Stockholm, Sveavägen 41. 

 

Instruktioner i korthet:

  • Beställ dina böcker via katalogen http://www.arbark.se/sv/bibliotekskatalog/
  • Välj utlämningsställe ”ABF Stockholm”
  • Efter 2 dagar kan böckerna hämtas ut på ABF efter att du uppvisat din legitimation
  • Alla frågor besvaras av forskarexpeditionen, ring 08-412 39 29 eller maila, på forskarexpedition[a]arbark.se

 

Observera – Endast hemlån kan lämnas ut till filial ABF Stockholm, Sveavägen 41. Ej lån som enligt katalogen är markerade som läsesalslån. Läsesalslån kan endast läsas på plats hos oss i Flemingsberg.

Har du inte lånekort hos oss?

Kontakta forskarexpedition[a]arbark.se så hjälper vi dig.

The post Nytt samarbete med ABF Stockholm appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Boktips oktober 2018

Thu, 2018-11-01 15:14
Workers’ movements and strikes in the twenty-first century : a global perspective / edited by Jörg Nowak, Madhumita Dutta and Peter Birke. London: Rowman & Littlefield, 2018, 309 s.

Strejkerna och arbetarkampen återkom under 2000-talets början. Detta framförallt i Afrika, Asien och Latinamerika där det skedde en korresponderande framväxt av nya arbetarorganisationer och kollektiv, varav många var kvinnodominerande. Det går att se mönster och sammanhang, men vilka och hur?

I bokens förord sägs utvecklingen vara ojämlik, asymmetrisk, men ändå sammanflätad. Arbetare världen över genomsyras av ett kraftfullt missnöje och en stor motståndsvilja. Men det finns liten eller ingen öppen politisk debatt eller diskussion om möjlig politisk organisering och dess form och än mindre diskussion om andra ekonomiska och samhälleliga system än det rådande kapitalistiska. Detta kan enligt förordsförfattarna bero på att skapandet av en global arbetarklass ännu kan sägas vara i sin linda och att det råder misstro gentemot äldre former av politiska organisationer och fackföreningar. Samtidigt understrykes att undersökningar av strejker och arbetarkamp inte bör frikopplas från de större politiska frågor som rör vad för slags samhälle vi vill leva i.

Boken består utav 16 essäer som fokuserar på strejker och strejkrörelser i Asien, Afrika, Nord- och Sydamerika och Europa.

Jan Gerber, Karl Marx in Paris : die Entdeckung des Kommunismus / München: Piper, 2018, 238 s.

I mitten av oktober 1843 anlände en 25-årig och nygift Karl Marx till Paris. Vid det laget hade Rheinische Zeitung, den tidning som han skrivit i och varit ansvarig för, lagts ned av de preussiska makthavarna. Utled på Tyskland och det tyska, hoppades han finna friskare luft i Paris, världens då näst största stad (endast London var större) och enligt honom själv ”världens huvudstad”.

Han kom dit som ”Radikaldemokrat mit Restsympathien für den Liberalismus” (s. 25) och lämnade den 15 månader senare som kommunist. En starkt bidragande anledning till detta var att miljonstaden Paris var en kosmopolitisk träffpunkt för landsflyktiga radikaler och rebeller. Inte blott upprorens huvudstad utan även ett centrum för samhällskritiskt tänkande, ett möte mellan praxis och teori i en gryta som just då puttrade men snart (1848) skulle börja koka.

Marx skrev det som när det långt senare (1932) kom i tryck gavs titeln Ekonomisk-filosofiska manuskripten, medverkade i tidskriften Deutsch-Französischen Jahrbücher och från och med sommaren 1844 i veckomagasinet Vorwärts!. Under hans inflytande kom den tidskriften att utvecklas i kommunistisk riktning samtidigt som den var uttalat anti-preussisk, något som fick Preussen att trycka på för att få honom utvisad från Frankrike. Den andra februari 1845 tvingades Marx och hans familj lämna Paris för Bryssel.

Boken handlar således om hur Marx finner kommunismen och därmed även proletariatet, klassbegreppet och klasskampen. En kritisk synpunkt kan vara att den allt emellanåt kan tyckas gå lite väl snabbt fram vad gäller teori och historisk utveckling; den är skriven av en person som anser sig sitta med facit på hand och en sådan sits kan medföra en form av arrogans.

Miriam Frank, Out in the union : a labor history of queer America / Philadelphia : Temple University Press, 2014, xviii, 221 s.

I boken Out in the union: a labor history of queer America skriver Miriam Frank om den fortlöpande historien om amerikanska HBTQIA arbetare från mitten av 1960-talet till 2013. Detta är en unik bok då den till skillnad från många andra böcker som behandlar queerpersoners kamp, specifikt koncentrerar sig på HBTQIA-arbetstagare och deras engagemang med fackföreningar. För att kunna fånga in och berätta denna historia har hon under 20 års tid samlat in material genom att bland annat genomföra över hundra djupintervjuer med informanter ur denna grupp av arbetare.

Den bild hon sedan målar upp i boken visar att även om fackföreningarna i Amerika började bekräfta rättigheterna för homosexuella-, bisexuella-, och transarbetare redan på 1970-talet och 1980-talet – så förekommer det fortfarande stora problem med diskriminering och trakasserier mot dessa grupper både från fackföreningarnas sida och på arbetsplatserna.

Frank lyfter dock även fram en något ljusare bild, hon beskriver bland annat att det finns många lokala fackförbund arbetar tillsammans med HBTQIA-arbetare för dessa gruppers rättigheter både på arbetsplatsen och ute i samhället. Till exempel har queer-enheternas kamp i de lokala fackföreningarna lyckats introducera bland annat aidsutbildningsprogram och kampanjer för rätten att gifta sig på samma villkor som heterosexuella personer. Denna typ av arbete har sedermera stort inflytande på lokal och statlig lagstiftning som så småningom mynnar ut i fördelar för alla HBTQIA-personer i USA. Men boken undersöker även andra utmaningar som HBTQIA-personer ställs inför. En del av detta är hur komplext och utmanande det är att “komma ut” på sin arbetsplats och inom sitt fackförbund.

Med den här boken bidrar Frank således med en vinkel som hittills i stort sett varit bortglömd och förbisedd i den amerikanska arbetarhistorien.

 

Mark Steven, Splatter capital : the political economy of gore films / London : Repeater books, 2017, 167 s.

I år är det 200 år sedan Karl Marx föddes. Samma år publicerade även Mary Shelley (dotter till feministen Mary Wollstonecraft och en av anarkismens förgrundsgestalter William Godwin) sin med tiden världskända roman ”Frankenstein, or: the modern Prometheus”. Hon var vid den tiden gift med poeten och anti-våldsförespråkaren Peter Bysshe Shelley. Den som läst denna ”skräckroman” noggrant och eftertänksamt, torde se att ett väsentligt tema i Frankenstein är en skarp kritik mot de traumatiska konsekvenserna av den tidiga industriella kapitalismen.

Filmatiseringarna av Shelleys bok har varit många och av varierande kvalitet, men veterligen har ingen av dem behållit det antikapitalistiska temat. Så går det överhuvudtaget att göra en skräckfilm med en marxistisk/antikapitalistisk tendens?

I sin bok Splatter capital svarar Mark Stevens – en forskare knuten till universitet i New South Wales, där han bland annat undervisar i filmvetenskap – både ja och nej på den frågan, men intressant nog beskriver han den nyliberala värld vi lever i som en skräckfilm i sig.

Under 1900-talets tre sista decennier (det vill säga från tiden runt oljekrisen, genom hela den nyliberala 80-talet och framåt) började det plötsligt dyka upp alltfler skräckfilmer som visade så pass våldsamma dödsscener att de antingen totalförbjöds eller undergick omfattande censur. I samband med att VHS-spelaren blev allt vanligare i våra hem i början av 1980-talet blev videovåld ett hett debattämne i vårt land, medan de i till exempel Storbritannien talade om så kallade ”video nasties.”

I Splatter capital gör författaren en distinktion mellan våldsamma skräckfilmer; Så kallade ”slasherfilmer” (såsom Fredagen den 13:e-filmerna), ”splatterfilmer” (såsom Blood feast och Saw-filmerna). Slasherfilmer, hävdar författaren, följer nästan uteslutande samma mall: medelklassungdomar mördas av en vanligtvis maskerad antagonist som till sist tas av daga av en överlevare som därmed återställer den tidigare rådande ordningen. (Att de ungdomar som har sex och/eller nyttjat alkohol eller andra droger så gott som aldrig överlever är ytterligare ett tecken på att dessa filmer gemenligen har en konservativ tendens.)

Stevens marxistiska analys av sitt urval av splatterfilmer, däremot, blottlägger snudd på det rakt motsatta. En splatterfilm handlar primärt om det systematiska övervåld som åsamkas de mänskliga kropparna. Fienderna i dessa filmer är vanligtvis en svårdefinierad urkraft vars mordiska begär inte är personligt motiverade, utan vanligen klassbaserade. Här ser författaren ett tydligt samband mellan det grafiska våldet och den globala kapitalismen som något skadligt och dehumaniserande.

En styrka med Splatter capital är att den bjuder på en läsning om kapitalism i relation till våldsamma skräckfilmer, varvid den visar hur den globala kapitalismen är det mest mordiska produktionssätt och världssystem som någonsin har existerat:

”[T]he particular brand of horror mobilized in splatter is extremely responsive to the internal contradictions that threaten the future sustainability of capitalist accumulation is and always has been a nightmare of systematized bloodshed” (s. 13).

Mario Mieli, Towards a gay communism / London : Pluto Press, 2018, 269 s.

Mario Mieli var en ledande och radikal röst i Italiens framväxande HBTQ-rörelse på 70-talet, och Towards a Gay Communism kan nog figurera både som exempel och definieringen av hans stil. Boken är ursprungligen utgiven 1977, men har inte haft en fullständig utgåva på engelska förrän nu (en förkortad utgåva kom 1980). Användandet av termer och hur de definieras kan nog verka provocerande eller en aning konstigt idag men boken utgör en intressant utläggning om hur samhället ska kunna förändras.

Mieli binder samman marxism (där heterosexualitet, patriarkatet och det kapitalistiska samhället är ett) och psykoanalys (Freuds teorier om barnets sexualitet och hur från det den vuxna – och heterosexuella – sexualiteten formas), för att framhålla att det kapitalistiska samhället bara kan förändras om homosexualitet inte längre är förtryckt, både av samhället och individerna själva. Detta för att homosexuell attraktion är universell, men sublimerad i dem som inte identifierar sig själva som homosexuella, och han utgår från att om alla (homosexuell som heterosexuell) i dagens samhälle kunde erkänna att de är attraherade av både män och kvinnor så skulle det, tillsammans med att kvinnorna gör kvitt med de patriarkala krafterna i det kapitalistiska samhället, skapa den revolution som behövs för att gå vidare mot ett postkapitalistiskt samhälle.

“The collapse of the phallocratic system includes the collapse of the capitalist system, which rests on the masculinist and heterosexual foundation of society and on the repression and exploitation of Eros that together guarantee the perpetuation of alienated labour and hence the rule of capital. The revolutionary proletariat and the movement of revolutionary women are the two faces of the communist/human-community party, and the revolutionary homosexuals is its ass. Like transsexuality itself, the revolutionary movement is one and multiple.” (s. 255)

Tycka vad man tycka vill om psykoanalys, då den som sagt ligger till grund för Mielis teori om sexualitet, både den ”naturliga” och den som skapas av samhället och ska passa in i normen, den slutliga formen av hans teori är queer, och hans idéer låter väldigt moderna. Det är idéer och definitioner av ord som kallar tanken inte bara till idéer om bi/pansexualitet (återigen, så som det uttrycks i psykoanalys), men också ett visst mått av icke-binär queerhet, både sexuellt och socialt, som naturlig.

The post Boktips oktober 2018 appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Utlysning av Rudolf Meidner-priset 2019

Fri, 2018-10-26 16:08

Rudolf Meidner-priset för forskning i fackföreningsrörelsens historia, 2018

Forskningsrådet vid Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek utlyser Rudolf Meidner-priset för forskning i fackföreningsrörelsens historia för 2018. Beträffande priset, vars summa för närvarande är sammanlagt 25 000 kr, gäller följande:

  • Priset tilldelas i första hand framstående yngre forskare eller författare av publicerade arbeten, vilka väsentligt bidragit med ny kunskap om fackföreningsrörelsens historia eller angränsande ämnen. Till grund för bedömningen ligger inte bara arbetets vetenskapliga halt utan också dess informationsvärde och tillgänglighet för en bredare publik.
  • Prissumman kan tilldelas en eller delas mellan flera författare.
  • Två exemplar av arbeten ska sändas in av författaren själv eller av annan person och skall ha inkommit senast den 1 mars 2018 till:

Silke Neunsinger
Arbetarrörelsen arkiv och bibliotek
Elektronvägen 2
141 49 Huddinge

  • Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek och dess forskningsråd kan också på eget initiativ ta upp arbeten för bedömning.
  • Forskningsrådet beslutar om pristagare under hösten 2018.

För närmare upplysningar: Silke Neunsinger (tel 08-412 39 27) eller Mikael Eivergård (tel 08-412 39 01),

Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek; e-post: förnamn.efternamn[a]arbark.se

 

Stockholm i oktober 2019

Silke Neunsinger, Forskningsrådets sekreterare

Tidigare pristagare har varit Annette Thörnquist (Uppsala, 1995), Eva Blomberg (Stockholm, 1996), Lisa Öberg (Stockholm, 1997), Anders Kjellberg (Lund, 1998), Göran Salmonsson (Uppsala, 1999), Gunnela Björk (Örebro, 2000), Örjan Nyström (Göteborg, 2001), Carina Gråbacke (Göteborg, 2002), Roger Johansson (Malmö/Lund, 2003), Urban Lundberg (Stockholm) och Magnus Nilsson (Lund; båda 2004), Lars Hansson (Växjö) och Rebecca Svensson (Västerås/Uppsala; båda 2005), Anders R. Johansson (Visby 2006), Jonas Sjölander (Växjö 2007), Jimmy Engren (Växjö 2008), Jesper Johansson (Växjö 2009), Andres Brink-Pinto (Lund) och Björn Ohlsson (Göteborg, båda 2010), Sofie Tornhill (Berlin/Stockholm 2011), Rasmus Fleischer (Stockholm 2013), Lena Sohl (Uppsala 2014), Malin Nilsson (Göteborg 2015), Matias Kaihovirta (Åbo 2016), Nina Trige Andersen (Köpenhamn 2017), Jakob Molinder (Uppsala 2018). 

 

 

The post Utlysning av Rudolf Meidner-priset 2019 appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Kjersti Bosdotter-priset 2018 till Johnny Wijk

Fri, 2018-10-19 10:23

Kjersti Bosdotter-priset instiftades av styrelsen för Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i december 2010 för att i samband med hennes pensionering tacka Kjersti Bosdotter, kulturombudsman vid IF Metall, för det mångåriga engagemanget för institutionen. Prissumman är på 5 000 kr och Kjersti Bosdotter ingår själv i priskommittén. 2017 års pristagare är Johnny Wijk.

Johnny Wijk. Fotograf: okänd


Artikeln: ”Arbetarrörelsens kritik mot tävlingsidrotten – ideologi, politik och klass runt idrottandet” i Arbetarhistoria 2017:1-2 (161-162) 

Motivering: Arbetarrörelsens syn på idrotten som hälsobringande gymnastik, stärkande kroppsövningar och kollektiv gemenskap befann sig långt ifrån 1930-talets borgerliga förhärligande av en idrott som hyllade nationalism, konkurrens och tävlingshets. Historikern Johnny Wijk lyfter i sin artikel fram ”den kamp om ungdomen och den kulturella ungdomsfostran” som rörde idrotten och idrottsrörelsen de första decennierna av 1900-talet.

Arbetarrörelsen uppfattade idrottsrörelsen som ett hot mot folkbildningen, de politiska partierna, kyrkans och fackföreningarnas verksamhet och var kritisk mot den ökande kommersialismen.

I sin intressanta artikel drar Wijk paralleller till dagens situation för tävlingsidrotten och ser starka samband.

 

 

Stockholm, den 18 oktober 2018

Priskommittén har bestått av Kjersti Bosdotter, Lars Gogman och Yvonne Svanström

The post Kjersti Bosdotter-priset 2018 till Johnny Wijk appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Pressmeddelande: Rudolf Meidner-priset 2018 tilldelas Jakob Molinder

Thu, 2018-10-11 16:30
RUDOLF MEIDNER-PRISET 2018 för forskning i fackföreningsrörelsens historia tilldelas Jakob Molinder

Jakob Molinder är ekonomhistoriker vid Uppsala universitet. År 2017 disputerade han på avhandlingen Interregional Migration, Wages and Labor Market Policy: Essays on the Swedish Model in the Postwar Period, Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis (241 s.) Boken är ett väsentligt bidrag till förnyelsen av historieskrivning inom det arbetarhistoriska fältet. Den ger ett nytt perspektiv på den svenska modellen genom att visa på att flera tidigare föreställningar, som har legat till grund för svensk arbetsmarknadspolitik måste revideras. Resultaten tillför ny kunskap av stort intresse för fackföreningsrörelsen och arbetarrörelsen i sin helhet.

Jakob Molinders studie omkullkastar de tidigare vedertagna uppfattningarna om den svenska modellens inverkan på strukturomvandlingsprocessen på 1960-talet. Studien pekar på att varken den rörlighetsstimulerande arbetsmarknadspolitiken eller regionalpolitiken tycks ha påverkat anpassningsbarheten till de ekonomiska förändringarna.

Politikens betydelse låg istället i det sätt som den påverkade den rumsliga fördelningen av ekonomiska resurser, och i den bemärkelsen kan den ha spelat en betydande roll. Att 1960-talet sticker ut som en period med ovanligt hög grad av ojämn regional utveckling visar dessutom på betydelsen av att komplettera gängse förklaringsmodeller med en regionalekonomisk teoretisk ansats.

 

Rudolf Meidner-priset för forskning i fackföreningsrörelsens historia delas ut av Forskningsrådet vid Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Priset instiftades den 23 juni 1994 när professor Rudolf Meidner, 1981-1996 rådets ordförande fyllde 80 år. Prissumman är 25.000 kr. Forskningsrådets nuvarande ordförande är Ella Niia.

 

Stockholm, den 11 oktober 2018

Närmare information genom:

Mikael Eivergård – mikael.eivergard[snabel-a]arbark.se (­­­08-412 39 01) eller
Silke Neunsinger – silke.neunsinger[snabel-a]arbark.se (08-412 39 27)

The post Pressmeddelande: Rudolf Meidner-priset 2018 tilldelas Jakob Molinder appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.