Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Stockholm

Subscribe to Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Stockholm feed
Vi samlar in, ordnar och bevarar samt tillgängliggör
Updated: 49 min 59 sec ago

Boktips oktober 2018

Thu, 2018-11-01 15:14
Workers’ movements and strikes in the twenty-first century : a global perspective / edited by Jörg Nowak, Madhumita Dutta and Peter Birke. London: Rowman & Littlefield, 2018, 309 s.

Strejkerna och arbetarkampen återkom under 2000-talets början. Detta framförallt i Afrika, Asien och Latinamerika där det skedde en korresponderande framväxt av nya arbetarorganisationer och kollektiv, varav många var kvinnodominerande. Det går att se mönster och sammanhang, men vilka och hur?

I bokens förord sägs utvecklingen vara ojämlik, asymmetrisk, men ändå sammanflätad. Arbetare världen över genomsyras av ett kraftfullt missnöje och en stor motståndsvilja. Men det finns liten eller ingen öppen politisk debatt eller diskussion om möjlig politisk organisering och dess form och än mindre diskussion om andra ekonomiska och samhälleliga system än det rådande kapitalistiska. Detta kan enligt förordsförfattarna bero på att skapandet av en global arbetarklass ännu kan sägas vara i sin linda och att det råder misstro gentemot äldre former av politiska organisationer och fackföreningar. Samtidigt understrykes att undersökningar av strejker och arbetarkamp inte bör frikopplas från de större politiska frågor som rör vad för slags samhälle vi vill leva i.

Boken består utav 16 essäer som fokuserar på strejker och strejkrörelser i Asien, Afrika, Nord- och Sydamerika och Europa.

Jan Gerber, Karl Marx in Paris : die Entdeckung des Kommunismus / München: Piper, 2018, 238 s.

I mitten av oktober 1843 anlände en 25-årig och nygift Karl Marx till Paris. Vid det laget hade Rheinische Zeitung, den tidning som han skrivit i och varit ansvarig för, lagts ned av de preussiska makthavarna. Utled på Tyskland och det tyska, hoppades han finna friskare luft i Paris, världens då näst största stad (endast London var större) och enligt honom själv ”världens huvudstad”.

Han kom dit som ”Radikaldemokrat mit Restsympathien für den Liberalismus” (s. 25) och lämnade den 15 månader senare som kommunist. En starkt bidragande anledning till detta var att miljonstaden Paris var en kosmopolitisk träffpunkt för landsflyktiga radikaler och rebeller. Inte blott upprorens huvudstad utan även ett centrum för samhällskritiskt tänkande, ett möte mellan praxis och teori i en gryta som just då puttrade men snart (1848) skulle börja koka.

Marx skrev det som när det långt senare (1932) kom i tryck gavs titeln Ekonomisk-filosofiska manuskripten, medverkade i tidskriften Deutsch-Französischen Jahrbücher och från och med sommaren 1844 i veckomagasinet Vorwärts!. Under hans inflytande kom den tidskriften att utvecklas i kommunistisk riktning samtidigt som den var uttalat anti-preussisk, något som fick Preussen att trycka på för att få honom utvisad från Frankrike. Den andra februari 1845 tvingades Marx och hans familj lämna Paris för Bryssel.

Boken handlar således om hur Marx finner kommunismen och därmed även proletariatet, klassbegreppet och klasskampen. En kritisk synpunkt kan vara att den allt emellanåt kan tyckas gå lite väl snabbt fram vad gäller teori och historisk utveckling; den är skriven av en person som anser sig sitta med facit på hand och en sådan sits kan medföra en form av arrogans.

Miriam Frank, Out in the union : a labor history of queer America / Philadelphia : Temple University Press, 2014, xviii, 221 s.

I boken Out in the union: a labor history of queer America skriver Miriam Frank om den fortlöpande historien om amerikanska HBTQIA arbetare från mitten av 1960-talet till 2013. Detta är en unik bok då den till skillnad från många andra böcker som behandlar queerpersoners kamp, specifikt koncentrerar sig på HBTQIA-arbetstagare och deras engagemang med fackföreningar. För att kunna fånga in och berätta denna historia har hon under 20 års tid samlat in material genom att bland annat genomföra över hundra djupintervjuer med informanter ur denna grupp av arbetare.

Den bild hon sedan målar upp i boken visar att även om fackföreningarna i Amerika började bekräfta rättigheterna för homosexuella-, bisexuella-, och transarbetare redan på 1970-talet och 1980-talet – så förekommer det fortfarande stora problem med diskriminering och trakasserier mot dessa grupper både från fackföreningarnas sida och på arbetsplatserna.

Frank lyfter dock även fram en något ljusare bild, hon beskriver bland annat att det finns många lokala fackförbund arbetar tillsammans med HBTQIA-arbetare för dessa gruppers rättigheter både på arbetsplatsen och ute i samhället. Till exempel har queer-enheternas kamp i de lokala fackföreningarna lyckats introducera bland annat aidsutbildningsprogram och kampanjer för rätten att gifta sig på samma villkor som heterosexuella personer. Denna typ av arbete har sedermera stort inflytande på lokal och statlig lagstiftning som så småningom mynnar ut i fördelar för alla HBTQIA-personer i USA. Men boken undersöker även andra utmaningar som HBTQIA-personer ställs inför. En del av detta är hur komplext och utmanande det är att “komma ut” på sin arbetsplats och inom sitt fackförbund.

Med den här boken bidrar Frank således med en vinkel som hittills i stort sett varit bortglömd och förbisedd i den amerikanska arbetarhistorien.

 

Mark Steven, Splatter capital : the political economy of gore films / London : Repeater books, 2017, 167 s.

I år är det 200 år sedan Karl Marx föddes. Samma år publicerade även Mary Shelley (dotter till feministen Mary Wollstonecraft och en av anarkismens förgrundsgestalter William Godwin) sin med tiden världskända roman ”Frankenstein, or: the modern Prometheus”. Hon var vid den tiden gift med poeten och anti-våldsförespråkaren Peter Bysshe Shelley. Den som läst denna ”skräckroman” noggrant och eftertänksamt, torde se att ett väsentligt tema i Frankenstein är en skarp kritik mot de traumatiska konsekvenserna av den tidiga industriella kapitalismen.

Filmatiseringarna av Shelleys bok har varit många och av varierande kvalitet, men veterligen har ingen av dem behållit det antikapitalistiska temat. Så går det överhuvudtaget att göra en skräckfilm med en marxistisk/antikapitalistisk tendens?

I sin bok Splatter capital svarar Mark Stevens – en forskare knuten till universitet i New South Wales, där han bland annat undervisar i filmvetenskap – både ja och nej på den frågan, men intressant nog beskriver han den nyliberala värld vi lever i som en skräckfilm i sig.

Under 1900-talets tre sista decennier (det vill säga från tiden runt oljekrisen, genom hela den nyliberala 80-talet och framåt) började det plötsligt dyka upp alltfler skräckfilmer som visade så pass våldsamma dödsscener att de antingen totalförbjöds eller undergick omfattande censur. I samband med att VHS-spelaren blev allt vanligare i våra hem i början av 1980-talet blev videovåld ett hett debattämne i vårt land, medan de i till exempel Storbritannien talade om så kallade ”video nasties.”

I Splatter capital gör författaren en distinktion mellan våldsamma skräckfilmer; Så kallade ”slasherfilmer” (såsom Fredagen den 13:e-filmerna), ”splatterfilmer” (såsom Blood feast och Saw-filmerna). Slasherfilmer, hävdar författaren, följer nästan uteslutande samma mall: medelklassungdomar mördas av en vanligtvis maskerad antagonist som till sist tas av daga av en överlevare som därmed återställer den tidigare rådande ordningen. (Att de ungdomar som har sex och/eller nyttjat alkohol eller andra droger så gott som aldrig överlever är ytterligare ett tecken på att dessa filmer gemenligen har en konservativ tendens.)

Stevens marxistiska analys av sitt urval av splatterfilmer, däremot, blottlägger snudd på det rakt motsatta. En splatterfilm handlar primärt om det systematiska övervåld som åsamkas de mänskliga kropparna. Fienderna i dessa filmer är vanligtvis en svårdefinierad urkraft vars mordiska begär inte är personligt motiverade, utan vanligen klassbaserade. Här ser författaren ett tydligt samband mellan det grafiska våldet och den globala kapitalismen som något skadligt och dehumaniserande.

En styrka med Splatter capital är att den bjuder på en läsning om kapitalism i relation till våldsamma skräckfilmer, varvid den visar hur den globala kapitalismen är det mest mordiska produktionssätt och världssystem som någonsin har existerat:

”[T]he particular brand of horror mobilized in splatter is extremely responsive to the internal contradictions that threaten the future sustainability of capitalist accumulation is and always has been a nightmare of systematized bloodshed” (s. 13).

Mario Mieli, Towards a gay communism / London : Pluto Press, 2018, 269 s.

Mario Mieli var en ledande och radikal röst i Italiens framväxande HBTQ-rörelse på 70-talet, och Towards a Gay Communism kan nog figurera både som exempel och definieringen av hans stil. Boken är ursprungligen utgiven 1977, men har inte haft en fullständig utgåva på engelska förrän nu (en förkortad utgåva kom 1980). Användandet av termer och hur de definieras kan nog verka provocerande eller en aning konstigt idag men boken utgör en intressant utläggning om hur samhället ska kunna förändras.

Mieli binder samman marxism (där heterosexualitet, patriarkatet och det kapitalistiska samhället är ett) och psykoanalys (Freuds teorier om barnets sexualitet och hur från det den vuxna – och heterosexuella – sexualiteten formas), för att framhålla att det kapitalistiska samhället bara kan förändras om homosexualitet inte längre är förtryckt, både av samhället och individerna själva. Detta för att homosexuell attraktion är universell, men sublimerad i dem som inte identifierar sig själva som homosexuella, och han utgår från att om alla (homosexuell som heterosexuell) i dagens samhälle kunde erkänna att de är attraherade av både män och kvinnor så skulle det, tillsammans med att kvinnorna gör kvitt med de patriarkala krafterna i det kapitalistiska samhället, skapa den revolution som behövs för att gå vidare mot ett postkapitalistiskt samhälle.

“The collapse of the phallocratic system includes the collapse of the capitalist system, which rests on the masculinist and heterosexual foundation of society and on the repression and exploitation of Eros that together guarantee the perpetuation of alienated labour and hence the rule of capital. The revolutionary proletariat and the movement of revolutionary women are the two faces of the communist/human-community party, and the revolutionary homosexuals is its ass. Like transsexuality itself, the revolutionary movement is one and multiple.” (s. 255)

Tycka vad man tycka vill om psykoanalys, då den som sagt ligger till grund för Mielis teori om sexualitet, både den ”naturliga” och den som skapas av samhället och ska passa in i normen, den slutliga formen av hans teori är queer, och hans idéer låter väldigt moderna. Det är idéer och definitioner av ord som kallar tanken inte bara till idéer om bi/pansexualitet (återigen, så som det uttrycks i psykoanalys), men också ett visst mått av icke-binär queerhet, både sexuellt och socialt, som naturlig.

The post Boktips oktober 2018 appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Utlysning av Rudolf Meidner-priset 2019

Fri, 2018-10-26 16:08

Rudolf Meidner-priset för forskning i fackföreningsrörelsens historia, 2018

Forskningsrådet vid Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek utlyser Rudolf Meidner-priset för forskning i fackföreningsrörelsens historia för 2018. Beträffande priset, vars summa för närvarande är sammanlagt 25 000 kr, gäller följande:

  • Priset tilldelas i första hand framstående yngre forskare eller författare av publicerade arbeten, vilka väsentligt bidragit med ny kunskap om fackföreningsrörelsens historia eller angränsande ämnen. Till grund för bedömningen ligger inte bara arbetets vetenskapliga halt utan också dess informationsvärde och tillgänglighet för en bredare publik.
  • Prissumman kan tilldelas en eller delas mellan flera författare.
  • Två exemplar av arbeten ska sändas in av författaren själv eller av annan person och skall ha inkommit senast den 1 mars 2018 till:

Silke Neunsinger
Arbetarrörelsen arkiv och bibliotek
Elektronvägen 2
141 49 Huddinge

  • Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek och dess forskningsråd kan också på eget initiativ ta upp arbeten för bedömning.
  • Forskningsrådet beslutar om pristagare under hösten 2018.

För närmare upplysningar: Silke Neunsinger (tel 08-412 39 27) eller Mikael Eivergård (tel 08-412 39 01),

Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek; e-post: förnamn.efternamn[a]arbark.se

 

Stockholm i oktober 2019

Silke Neunsinger, Forskningsrådets sekreterare

Tidigare pristagare har varit Annette Thörnquist (Uppsala, 1995), Eva Blomberg (Stockholm, 1996), Lisa Öberg (Stockholm, 1997), Anders Kjellberg (Lund, 1998), Göran Salmonsson (Uppsala, 1999), Gunnela Björk (Örebro, 2000), Örjan Nyström (Göteborg, 2001), Carina Gråbacke (Göteborg, 2002), Roger Johansson (Malmö/Lund, 2003), Urban Lundberg (Stockholm) och Magnus Nilsson (Lund; båda 2004), Lars Hansson (Växjö) och Rebecca Svensson (Västerås/Uppsala; båda 2005), Anders R. Johansson (Visby 2006), Jonas Sjölander (Växjö 2007), Jimmy Engren (Växjö 2008), Jesper Johansson (Växjö 2009), Andres Brink-Pinto (Lund) och Björn Ohlsson (Göteborg, båda 2010), Sofie Tornhill (Berlin/Stockholm 2011), Rasmus Fleischer (Stockholm 2013), Lena Sohl (Uppsala 2014), Malin Nilsson (Göteborg 2015), Matias Kaihovirta (Åbo 2016), Nina Trige Andersen (Köpenhamn 2017), Jakob Molinder (Uppsala 2018). 

 

 

The post Utlysning av Rudolf Meidner-priset 2019 appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Kjersti Bosdotter-priset 2018 till Johnny Wijk

Fri, 2018-10-19 10:23

Kjersti Bosdotter-priset instiftades av styrelsen för Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i december 2010 för att i samband med hennes pensionering tacka Kjersti Bosdotter, kulturombudsman vid IF Metall, för det mångåriga engagemanget för institutionen. Prissumman är på 5 000 kr och Kjersti Bosdotter ingår själv i priskommittén. 2017 års pristagare är Johnny Wijk.

Johnny Wijk. Fotograf: okänd


Artikeln: ”Arbetarrörelsens kritik mot tävlingsidrotten – ideologi, politik och klass runt idrottandet” i Arbetarhistoria 2017:1-2 (161-162) 

Motivering: Arbetarrörelsens syn på idrotten som hälsobringande gymnastik, stärkande kroppsövningar och kollektiv gemenskap befann sig långt ifrån 1930-talets borgerliga förhärligande av en idrott som hyllade nationalism, konkurrens och tävlingshets. Historikern Johnny Wijk lyfter i sin artikel fram ”den kamp om ungdomen och den kulturella ungdomsfostran” som rörde idrotten och idrottsrörelsen de första decennierna av 1900-talet.

Arbetarrörelsen uppfattade idrottsrörelsen som ett hot mot folkbildningen, de politiska partierna, kyrkans och fackföreningarnas verksamhet och var kritisk mot den ökande kommersialismen.

I sin intressanta artikel drar Wijk paralleller till dagens situation för tävlingsidrotten och ser starka samband.

 

 

Stockholm, den 18 oktober 2018

Priskommittén har bestått av Kjersti Bosdotter, Lars Gogman och Yvonne Svanström

The post Kjersti Bosdotter-priset 2018 till Johnny Wijk appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Pressmeddelande: Rudolf Meidner-priset 2018 tilldelas Jakob Molinder

Thu, 2018-10-11 16:30
RUDOLF MEIDNER-PRISET 2018 för forskning i fackföreningsrörelsens historia tilldelas Jakob Molinder

Jakob Molinder är ekonomhistoriker vid Uppsala universitet. År 2017 disputerade han på avhandlingen Interregional Migration, Wages and Labor Market Policy: Essays on the Swedish Model in the Postwar Period, Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis (241 s.) Boken är ett väsentligt bidrag till förnyelsen av historieskrivning inom det arbetarhistoriska fältet. Den ger ett nytt perspektiv på den svenska modellen genom att visa på att flera tidigare föreställningar, som har legat till grund för svensk arbetsmarknadspolitik måste revideras. Resultaten tillför ny kunskap av stort intresse för fackföreningsrörelsen och arbetarrörelsen i sin helhet.

Jakob Molinders studie omkullkastar de tidigare vedertagna uppfattningarna om den svenska modellens inverkan på strukturomvandlingsprocessen på 1960-talet. Studien pekar på att varken den rörlighetsstimulerande arbetsmarknadspolitiken eller regionalpolitiken tycks ha påverkat anpassningsbarheten till de ekonomiska förändringarna.

Politikens betydelse låg istället i det sätt som den påverkade den rumsliga fördelningen av ekonomiska resurser, och i den bemärkelsen kan den ha spelat en betydande roll. Att 1960-talet sticker ut som en period med ovanligt hög grad av ojämn regional utveckling visar dessutom på betydelsen av att komplettera gängse förklaringsmodeller med en regionalekonomisk teoretisk ansats.

 

Rudolf Meidner-priset för forskning i fackföreningsrörelsens historia delas ut av Forskningsrådet vid Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Priset instiftades den 23 juni 1994 när professor Rudolf Meidner, 1981-1996 rådets ordförande fyllde 80 år. Prissumman är 25.000 kr. Forskningsrådets nuvarande ordförande är Ella Niia.

 

Stockholm, den 11 oktober 2018

Närmare information genom:

Mikael Eivergård – mikael.eivergard[snabel-a]arbark.se (­­­08-412 39 01) eller
Silke Neunsinger – silke.neunsinger[snabel-a]arbark.se (08-412 39 27)

The post Pressmeddelande: Rudolf Meidner-priset 2018 tilldelas Jakob Molinder appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Boktips september 2018

Mon, 2018-09-24 13:05
Johanna Palmström, Det gäller livet : en biografi om Gudrun Schyman / Stockholm : Leopard förlag, 2018, 364 s., ill.

Genom sin feministiska politik och starka framåtanda bidrog Gudrun Schyman till Vänsterpartiets största valseger i partiets historia. Vid valet 1998 blev Vänsterpartiet Sveriges tredje största parti med 12 procent svenska folkets röster. Under de fem och ett halvt år hon varit ledare för partiet hade hon nära på tredubblat partiets väljarstöd. Med denna framgång för Vänsterpartiet hade Gudrun Schyman nu lyckats sätta en feministisk agenda i den svenska politiken.  

Gudrun Schyman bana inom politiken och hennes kamp för feminismen har dock inte alltid varit självklar. Hon växte upp i ett relativt fattigt arbetarklasshem i Näsby park i utkanten Stockholm. Hennes far var alkoholist, vilket med tiden blev ett allt större problem för familjen då han inte kunde behålla sitt arbete samt att han söp upp de redan små ekonomiska medel som familjen hade.

Gudrun Schymans möjligheter att få studera på gymnasiet efter realskolan var således inte att tänka på då hon behövde börja arbeta tidigt för att bidra till familjens skrala ekonomi. Vid 15 års ålder hade fått jobb på posten för att sortera anvisningkuponger. Men hon drömde om ett bättre liv och ett arbete som sekreterare. Så blev det emellertid inte – utan studentexamen från gymnasiet lyckades hon överklaga sig till en studieplats på socialhögskolan i Stockholm 1969. Det var under studieåren på Socialhögskolan som Gudruns politiska engagemang i vänsterfrågor startade.

När Gudrun Schyman sedermera valdes till Vänsterpartiets partiledare 1993 stod det i Aftonbladet att: ”Hennes liv är så bra, så dramatiskt att det skulle kunna bli en historisk film om vänstern”. Och så har det fortsatt. Gudrun Schyman är ett fenomen som är svårt att värja sig emot. Med hennes vassa retorik och rättframma sätt har hon outtröttligt arbetat för ett jämställt samhälle fritt från diskriminering.  I boken Det gäller livet får vi följa med på denna stora personlighets resa och ta del av allt från alkoholskandaler, förlossningsfilmkontroverser samt F!:s framgångar och motgångar.

Veronica Palm, Systerskap : en feministisk idébok / Stockholm : Volante, 2018; Falun : ScandBook, 266 s.

I sin självbiografiska bok Systerskap – en feministisk idébok skriver före detta socialdemokratiska riksdagsledamoten Veronica Palm om den egna uppväxten i Kisa i Östergötland, om män inom politiken som håller varandra bakom ryggen, om att som kvinna bli bortvald trots att du har mer erfarenhet och besitter långt mer kompetens i sakfrågor samt om sin egen avgång efter att varit aktiv inom partiet i mer än tjugo år.

I bokens inledande kapitel berättar Palm om när bara två kvinnor ur den socialdemokratiska riksdagsgruppens styrelse blev utnämnda till statsråd, medan hela åtta män från samma grupp fick den positionen efter valet 2014. Palm förklarar att hon vägrar att tro att detta skulle vara resultatet av slumpartade faktorer eller att det handlar om könsneutral bedömning av kompetens. Hon beskriver även frustrationen som hon och hennes partisystrar kände kring detta:

“Vi hade överlevt tre partiledare som det krävts att försvara, både inför väljare och partivänner. Göran och hans herrgård i valrörelsen 2010, Mona och alla fördomar mot henne, och Håkan. Vi hade inte någon gång vikit en tum. Vi var att lita på, men uppenbarligen räckte inte det. Det räcker aldrig att vara duktig flicka.”(s.15).

Boken handlar dock om mer än jämställdhet och systerskap inom politiken. Palm tar till exempel upp hur tonårstiden systerskap är så viktigt för att ge unga tjejer kraften och tryggheten att våga ta för sig och hur detta till stor del saknas i ett vuxet systerskap. Hon behandlar även svårigheten i att vara kvinna i en till synes jämställd relation. Den tar även upp att trots att kvinnor idag har tillträde till alla delar av arbetsmarknaden och till det offentliga rummet så finns ändå inte samma möjligheter och utrymme för kvinnor i dessa sfärer. Palm anlägger även ett grepp som lätt kan glömmas bort i den feministiska diskussionen: systerskap och jämställdhet ur ett arbetarklassperspektiv.

Elin Jäderström, Hennes excellens Agda Rössel : från banvaktstugan till FN-skrapan / Stockholm : Atlantis, 2018, 272 s.

Att komma från ett arbetarklasshem på landsbygden till att bli FN-ambassadör är en imponerande bedrift för vem som helst. Men att lyckas med detta som kvinna under 1950-talet är näst intill mirakulöst. Året 1958 blev dock, mot alla odds Agda Rössel – järnvägsarbetardottern från Gällivare utsedd till Sveriges och världens första kvinnliga ambassadör i FN. Där drev hon bland annat frågor som gällde avskaffandet av dödsstraff, kvinnlig omskärelse och jämställdhet. Frågor som är högst aktuella än idag.

Tidigare i livet arbetade Agda Rössel inom flera olika verksamheter och hon lyckades även skördade framgångar i sin karriär även innan ambassadöruppdraget. Från början var hennes dröm var att bli läkare men för en flicka med hennes bakgrund var detta otänkbart. Det naturliga valet föll då sjuksköterskeyrket – men då hon blev sjuk i tbc ändrades dessa planer. Agda Rössel såg nu sin chans att flytta till Stockholm för att söka nya möjligheter. Hennes första arbete var som assistent på en damfrisering. Denna erfarenhet följde henne resten av livet då hon i medierna var känd för att alltid ha en oklanderlig frisyr. Under denna tidiga tid i Stockholm väcktes ett intresse för litteratur och socialpolitiska frågor. Hon sökte följaktligen en studieplats på Socialinstitutet i Stockholm och blev till hennes egen förvåning antagen.

Efter studierna blev hon allt mer engagerad i jämställdhetsfrågor som till exempel barnomsorg och kvinnors arbetsvillkor, men även i flyktingfrågan som blivit allt mer akut under andra världskrigets framfart. Hennes politiska och sociala engagemang ledde sedermera till att hon fick en hög position inom arbetsmarknadsstyrelsen, hon blev även chef inom Rädda Barnens hjälpverksamhet och under 1950-talet började hon tilldelades FN-uppdrag som ledamot för Sveriges delegation i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna.

Men som för de flesta framgångsrika kvinnor har framgången en baksida. Mitt under den brinnande karriären var Agda Rössel ensamstående med två små barn. Att få ihop karriären och moderskapet var ett ständigt dilemma, samtidigt som hon brottades med sina egna skam- och skuldkänslor. Hon fick därtill oupphörligt stå upp mot kritiker som ansåg att hon var en dålig mor, ingen riktig kvinna och att hon inte hade något att göra i på framstående poster inom politiken.

Det är två sidor vi får följa i boken Hennes excellens Agda Rössel : från banvaktstugan till FN-skrapan. Utöver att vi får ta del av en oerhört spännande och viktig karriär hos en av vår tids mest inflytelserika personer får vi även en bild av vad denna karriär kostade henne privat. Men boken skildrar även de mer spektakulära sidorna av Agda Rössels privatliv – där hon umgicks med allt från världsledare som Konstantinos Karamanlis och Tito till socialisterna Alva och Gunnar Myrdal.

The post Boktips september 2018 appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

2019 års kvinnokalender – nu till försäljning!

Thu, 2018-09-20 12:56

Vicke Lindstrand, bildupphovsrätt 2018

Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskap tillsammans med Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek gör även i år en väggalmanacka – ”Systrar kamrater!”

Väggkalendern kommer att vara i A3-format illustrerad med arbetarrörelsens kvinnor, organisationer, tidskrifter mera med mera.

Första utgivningsåret för almanackan var 2013, men kommer nu i 2019 års upplaga likaså.

Almanackan innehåller Emma Goldman, Signe Wessman, Gulli Bergman, Karin Hollman-Adamsson, Alida Ruuth, Sagostundsverksamheten, Gerda Grepp, Frances Tuuloskorpi, Jennifer Dowell, Ulla Lindqvist, Vibeke Olsson och Gunna Grähs. 

På nedanstående beställningsblad i pdf-format kan man beställa väggkalendern för 100 kronor plus porto.

Beställs av: aks [snabel-a] arbark.se

eller se: bifogad pdf för utskrift

 

 

The post 2019 års kvinnokalender – nu till försäljning! appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Boktips augusti 2018

Mon, 2018-09-10 14:32
Elaine Mokthefi, Algiers, Third world capital : freedom fighters, revolutionaries, Black Panthers. London : Verso, 2018, 242 s. : ill.

13 juni 1830. Frankrikes krigsflotta siktas utanför Alger, Algeriets huvudstad. ”Det är det första mötet ansikte mot ansikte”, skriver Assia Djebar i sin bok Kärleken, kriget (Leopard förlag 2003). ”Staden, ett tornbestrött landskap i utsökta färger, träder fram som en orientalisk kvinna orörlig i sin mystik. Den franska armadan glider långsamt förbi i majestätisk parad, som varar från gryningen till den larmande middagstiden, En tyst konfrontation, ett högtidligt ögonblick, som drar ut på tiden i andlös väntan som inför en operaouvertyr.”

Tiden står still tills den inte längre gör det. ”Denna storslagna morgons tystnad föregår de skrik och massakrer som kommer att fylla de följande decennierna.”

132 år senare, 1962, efter ett långt och brutalt krig, kan Algeriet förklara sig självständigt och inleda ett nytt kapitel. Ett kapitel som får Amilcar Cabral, en av de ledande i kampen mot de stater som koloniserat Afrika, i hans och Guinea Bissaus fall Portugal, att utbrista att medan muslimer söker sig till Mecka och kristna till Vatikanen, söker sig anhängare till de nationella befrielserörelserna till Alger.

1951, vid 23 års ålder, flyttade Elaine Mokthefi, studentaktivist på vänsterkanten och då ännu under namnet Elaine Klein, från USA till Paris. Där blev hon en del av den pågående antikoloniala och antirasistiska kampen, inte minst vad gällde Algeriets kamp för självständighet. Hon mötte och blev vän med Franz Fanon och mötte även sin framtida make.

Nio år senare återvände hon till USA för att arbeta för Algeriets provisoriska regering utifrån en liten lägenhet i New York, en lägenhet där då okända men snart välkända afrikanska befrielseledare gick in och ut. 1962 flyttade hon till det nu självständiga men våldtagna och sönderbombade Algeriet, till Alger. I Alger arbetade hon som journalist och översättare och kom att stå mitt i de händelser som gjorde Alger till en plats som välkomnade vänsterradikaler, många mer eller mindre utfrysta av samtidens ledande makter, från jordens alla hörn.

1969 kom så Eldridge Cleaver, en av Black Panther Party’s ledande personer, till Alger via Kuba och på flykt från USA. Mokthefi underlättade det mesta för honom, hjälpte honom skapa en sorts ambassad för pantrarna i Alger och ledde honom i stort sett vid handen när det handlade om att skapa och vidmakthålla diverse kontakter. Cleaver fann det för gott att lämna Algeriet 1973 och ett år därefter deporterades Mokthefi, av allt att döma för att den algeriska säkerhetstjänsten fått ett ont öga till henne, till ett Paris som vägrade henne inträde. Hon har aldrig kunnat återvända till Algeriet.

Avslutningsvis kan sägas att denna torra resumé inte på något vis gör Mokthefis bok rättvisa. Förhoppningsvis kan den dock få någon att läsa den.

The Great Refusal : Herbert Marcuse and contemporary social movements / edited by Andrew T. Lamas, Todd Wolfson and Peter N. Funke. Philadelphia : Temple University Press, 2017

Herbert Marcuse föddes 1898 och dog 1979. Strax före och efter Första världskrigets slut deltog han i arbetet med att bygga upp revolutionära arbetarråd och stod nära Rosa Luxemburg och spartakisterna. Han doktorerade 1922 och 1932, blev medlem av Institutet för socialforskning (Frankfurtskolan) 1933, tvingades i landsflykt till USA efter nazisternas maktövertagande, hjälpte USA:s säkerhetstjänst i kampen mot nationalsocialismens Tyskland, påbörjade sin egentliga akademiska karriär efter Andra världskrigets slut.

En bit in på 1960-talet kom han, inte längre purung, att träda fram som en stark röst att lyssna till för studenter och unga i allmänhet. Inte minst de fann hans kritik av kapitalismen angelägen, fann att kritiken av dess konsumism, dess profiterande på och exploatering av natur och människor, dess slöseri med resurser (”slit-och-släng”), dess konformism och inte minst dess förtryck, ett förtryck av andra delar av världen, ett förtryck baserat på ras, kön och klass, värd att ta på allvar och utgå ifrån. Denna bok säger att Marcuse kan vara en utgångspunkt, en referenspunkt, även för de som idag söker en förändring.

The Great Refusal. Den stora vägran, det stora avståndstagandet, det Stora Nejet. I sin bok Den endimensionella människan, som översattes till svenska 1968, skriver Marcuse:

”Konsten innehåller negationens rationalitet, vare sig den är ritualiserad eller ej. I sin högsta potens är den det Stora Nejet – protesten mot det som är. De sätt på vilka den låter människor och ting framträda, sjunga, spela och tala är sätt att vederlägga, bryta ner och omskapa deras faktiska existens (s. 72).”

Med en gång bör sägas att föreliggande bok inte är ett verk med en konst- eller litteraturvetenskaplig inriktning (och det förtjänar att tilläggas att Marcuse inte var av uppfattningen att Konsten skulle kunna utgöra en räddningsplanka under rådande förhållanden – även den hade blivit förnedrad och gjord till en handelsvara bland handelsvaror).

Marcuses Stora Nej återkommer i många av hans skrifter och utgör en kraftfull kritik av anpassning, konformitet, anammande och anbefallet ”positivt tänkande” till förmån för en motsatt strategi: avståndstagande, motstånd, kritik, negativt tänkande. Däri landar denna bok, därifrån och utifrån det utgår den.

I 21 essäer uppdelade på 5 temaavdelningar analyserar ett stort antal forskare och aktivister Marcuses relevans för vår tids sociala rörelser, motstånd och kamp för en annan värld. Väst, nord, öst, syd, Kina såväl som USA, queerteori, våld och icke-våld, feminism, etnicitet, filosofi, sociologi, teori – svepet är stort men oföränderligt intressant och aktuellt.

Michael Robertson, The last utopians : four late nineteenth-century visionaries and their legacy / Princeton : Princeton University Press, 2018, 318 s. : ill.

Från oro och kaos till lugn och harmoni, kanske kan ett sådant motto ligga till grund för utopisk litteratur i gemen. Ett tydligt exempel är Edward Bellamys Looking backwards (1888). Jag kan här citera vad jag själv en gång skrev: ”Bellamys huvudperson faller i sömn år 1887. Samhället är statt i kaos, det råder oordning, ojämlikhet och förhållandet ”mellan arbetare och arbetsgivare, mellan arbete och kapital syntes ha råkat i olag på något obegripligt sätt”. När han vaknar upp har 113 år förflutit och allt är förändrat. Det finns inte längre vare sig partier eller politiker och arbetarefrågan har för länge sedan löst sig av sig självt. Numera finns endast en arbetsgivare, nämligen Nationen, och alla medborgare har blivit arbetstagare, organiserade ”i öfverensstämmelse med industriens behof.” (Hans Larsson: Tidstecken, 1989, s. 45).

I USA gav boken upphov till en rörelse med stor anslutning och den lästes flitigt i tyska arbetarekretsar. Den översattes till svenska av Gustaf Steffen 1889, gick som följetong i Arbetet, inspirerade Axel Danielsson till att skriva Främlingen, ett besök i det nya samhället, lånades flitigt på de svenska fackföreningsbiblioteken, hyllades av Ture Nerman och andra.

William Morris’ framtidsutopi News from Nowhere (1890) översattes 1892 av C. N. Carleson och gavs titeln Nytt från en ny värld. Den var den första boken som gavs ut i Internationellt bibliotek, en bokserie startad av Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. Även här kan jag citera mig själv:

”Nytt från en ny värld är i mångt och mycket en motskrift till Bellamys En återblick. Morris finner Bellamys bok ’dödande tråkig’ och vad värre är – dess popularitet i socialdemokratiska kretsar är för honom ett tecken på att tanken på statssocialism vunnit insteg i rörelsen. Samma år som En återblick kommer ut, funderar Morris över om ’inte det civiliserade kommersiella samhällets oerhörda organisation leker katt och råtta med oss socialister’. Han finner det möjligt ’att ojämlikhetens samhälle, kunde acceptera det kvasi-socialistiska maskineriet och utnyttja det i syfte att bevara detta samhälle, något beskuret men ändå i tryggt skick.’” (ibid, s. 47)

Edward Carpenter (1844-1929) skrev aldrig något uttalat utopiskt verk, enligt Michael Robertson återfinns hans ”utopiska vision” utspridd i poem, essäer, antropologiska avhandlingar, pamfletter. Han propagerade för en socialism som inkluderade samtliga av den senviktorianska tidens progressiva riktningar, vegetarianism, djurens rätt, feminism, ekologism, sexuellt reformarbete, antikolonialism, naturalism, spiritualism. Själv homosexuell kom han att förorda ett homosexuellt avant-garde som vägvisare mot ett bättre samhälle, detta då homosexuella enligt honom stod friare i förhållande till det nuvarande samhällssystemet, kunde kontrollera sin sexualdrift bättre än andra och förenade de båda könens olika sidor på bästa sätt.

Charlotte Perkins Gilman (1860-1935) var tidigt aktiv i den rörelse som inspirerades av Bellamys Looking backwards. Hon saknade dock en tydlig plats för kvinnor i denna rörelse. Enligt Robertson baserade sig Gilmans utopiska vision, som lades fram bland annat i en lång rad skönlitterära böcker, på en tanke om att samhället ytterst borde styras av en omsorgstanke som framförallt låg kvinnor nära, en ”modersinstinkt”.

Andra återkommande tankar är en kritisk inställning till äktenskapet och kvinnors underordning samt visioner om ett boende där barnomsorg, städning och näringsriktig matlagning handhas av experter. Robertson ger ingående sammanfattningar av hennes böcker i sin bok.

The post Boktips augusti 2018 appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Stängt torsdag-fredag 6-7 september

Thu, 2018-09-06 15:04

På grund av inbrott i våra lokaler tvingas vi tyvärr stänga under torsdag och fredag denna vecka. Åter öppet som vanligt tisdag den 11 september, v. 37. 

På grund av inbrottet har vi tvingats att skicka tillbaka alla utlånade volymer till magasinet. 

Vet du med dig att du har volymer som du hade framme i våra forskarutrymmen? Hör av dig innan ditt besök så ordnar vi fram materialet på nytt. 

 

Personalen nås på forskarexpedition@arbark.se 

The post Stängt torsdag-fredag 6-7 september appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Boktips juni 2018

Thu, 2018-08-16 14:51
Sara Heyman, Sjukt, syster! : kärlek och uppror i svensk sjukvård / Stockholm : Verbal, 2018, 175 s.

”Det är den sjätte maj 1933. Våren är rekordvarm, närmare trettio grader redan i april. På Karlavägen 26, ett stenkast från Humlegården på Östermalm, har Svensk sjuksköterskeförening sitt ordinarie årsmöte. Bara en vecka tidigare har de haft ett extrainsatt möte, då nya stadgeförslag har presenterats. Nu ska stadgeförslagen klubbas igenom eller fällas. Bertha Wellin sitter i blå dräkt vid presidiebordet. Hon är inne på sitt nittonde år som ordförande för Svensk sjuksköterskeförening.” (s. 10)

Efter omröstningen står det bland anat klart att Svensk sjuksköterskeförening (grundad 1910) skulle ombildas från att ha varit en social mötesplats med möjlighet till vidareutbildning, fortsättningsvis skulle vara en regelrätt fackförening. Fru Wellin avsäger sig sitt ordförandeskap och lämnar under protester årsmötet, för att aldrig återvända. Anledningen till hennes sorti var att hon, kristen som hon var, såg ”sjuksköterskekallet” som något viktigare än ”världsliga ting”, såsom reglerade arbetstider, rimliga löner och drägliga arbetsvillkor. Hon ansåg även att sjuksköterskor inte fick gifta sig och inte fick bo någon annanstans än på sjukhuset där de jobbade.

Just föreställningen om sjuksköterskeyrket som ett ”kall”, snarare än ett yrke bland alla andra löper som en röd tråd genom Heymans bok, och vi får följa yrkets knappt 160-åriga historia, även om läsaren som hastigast tar sig ännu längre tillbaka i tiden för att beskriva Sveriges sjukvård på för knappt 200 år sedan, det vill säga före Florence Nightingale.

Sjukt, syster! är indelad i tre delar; Historien, Synen på sjuksköterskan, samt Priset, alla innehållande ett flertal kapitel som, trots att de är tematiskt sammanhållna, samtliga ger en varierad och fördjupad bild av sådant synen på sjuksköterskan och på dess yrke som ett slags ”kall”, samt deras kamp, löneuppror, osv.

Häromdan läste jag att av OECD-länderna har Sverige, tillsammans med Mexiko och Chile har minst antal vårdplatser per capita, samtidigt som hälso- och sjukvården i dessa länder ändå får mest pengar av BNP (i relation till befolkningsantal). Privatiseringsivern torde vara en högst sannolik förklaring till detta.

Ändå står vi här, i juni 2018, med sjuksköterskor som utför ett viktigare arbete än de allra flesta andra. De är ständigt underbemannade, fortfarande med låga löner, men de kämpar på – och om de då och då går ut i strejk i syfte att få högre löner, kan de, som för några år sedan, bli kallade giriga av namnkunniga tidningskrönikörer.

Även om Heymans bok i mångt och mycket är en genomgående intressant läsning med en lagom stor portion humor är det inte utan att man känner en blandning av både hopp och förtvivlan. Förtvivlan, eftersom våra sjuksköterskor, trots alla sina framsteg, fortfarande inte fått det erkännande i form av lön och dylikt som de förtjänar. Hopp, då yrkesgruppen, såsom dagens situation ser ut (för att inte tala om några år, med tanke på befolkningsökningen) egentligen har allt att vinna på att strida för bättre villkor, enär bristen på sjuksköterskor ligger bakom den vårdkris som fortfarande sprider sig över vårt avlånga land.

Anders Sundelin: Diplomaten /Weylers förlag, 2018, 382 s.

Journalisten Anders Sundelin har tidigare gett ut böcker bland annat om affären kring spionen Stig Wennerström, om polischefen Carl Persson, filmregissören Mai Zetterling, och den beryktade Salaligan. Det är ur material kring spionen Wennerström som Sundelin skrivit sin nya bok, om stjärndiplomaten Sverker Åström (1915-2012), som tjänade som kabinettsekreterare under flera utrikesministrar, och var svensk ambassadör i FN m.m. under en lång karriär som sträckte sig från andra världskriget (då Åström tjänstgjorde vid den svenska ambassaden i Sovjetunionen) och fram till hans sista postering som ambassadör i Paris till 1982.

Åström har själv beskrivit sin karriär i boken Ögonblick (1992). Ett visst uppseende väckte han när han som 87-åring ”kom ut” som homosexuell. Sundelin uppehåller sig en hel del i boken kring detta, något som fick polischefen Carl Persson att betrakta Åström som en ”säkerhetsrisk”, vilket dock avfärdades ganska direkt av statsminister Tage Erlander.

Sundelin försöker också hypotetiskt binda Åström till den svenske (eller ryske) spionen ”getingen”, som omnämns i ett antal dokument i SÄPO-akter från 1960-talet och framåt. Om han lyckas med detta må läsaren bedöma.

Åström var som sagt stjärndiplomat, och har inte efterlämnat något eget arkiv eller minsta anteckning. Mycket i boken bygger därför på hörsägen. Man får emellertid en insyn i diplomatins spännande värld under det kalla kriget, vilket är intressant. Åström var kulturellt intresserad, han donerade en stor rysk silversamling (av svenska silversmeder från Sankt Petersburg) till UD efter sin död, och översatte från italienska Michelangelos kärlekssonetter. Efter sin pensionering blev han en flitig debattör av utrikespolitik, och starkt kritisk till både Israels och USA:s utrikespolitik.

 

 

 

 

The post Boktips juni 2018 appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.