Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Stockholm

Subscribe to Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Stockholm feed
Vi samlar in, ordnar och bevarar samt tillgängliggör
Updated: 3 hours 40 min ago

Boktips februari 2019

Tue, 2019-03-12 13:50
Steven J Ross, Working-class Hollywood : silent film and the shaping of class in America / Princeton : Princeton University Press, 1998, 367 s.

Att gå på bio är ett nöje som de flesta unnar sig åtminstone då och då… om en har råd, det vill säga. Inflation och industrins utveckling har båda två påverkat priset för att gå på bio idag. Det var däremot inte alltid ett någorlunda dyrt nöje, och det var inte alltid ett nöje alla gick för att se på. Working-class Hollywood: silent film and the shaping of class in America av Steven J. Ross utforskar både filmindustrins barndom i sig, och hur den  påverkade och formade klassmedvetenheten i USA under stumfilmstiden.

Det handlar om hur filmen som nöje var ett mycket billigt sådant. Vilket gjorde att vem som helst (läs, folk med mycket lite pengar att röra sig med, arbetare och andra fattigare människor) hade råd att inte bara underhålla sig själva, utan också bli påverkade av vad de blev underhållna av. Det handlar om att filmproducenter insåg vilket inflytande film hade. Likas om att medans filmen var billig att producera (enkla bio“salonger”, korta handlingar, enkla inspelningsplatser) så behövdes inte så mycket pengar för att skapa filmer. Vilket ledde till att många olika åsikter kom till tals för en allt större publik.

Det är ofta tyst om ”klass” i nutida politiska konversationer, och som Ross påpekar, alltmer så i USA både idag och historiskt sett. Det har däremot inte alltid varit så, och den tidiga filmen var ett lättillgängligt slagträ för både företag, arbetarrörelsen och olika politiska åskådningar att använda:

“Women’s rights advocates frequently persuaded theater managers to run suffragist films, such as Votes for Women (1912) or Eighty Million Women Want—? (1913), and to permit one of their members to speak to audiences during reel changes. Socialists in large cities like New York and Chicago and small towns like Aurora, Illinois, and Yolo, California, were equally successful in bringing radical speakers and films such as From Dusk to Dawn (1913) and The Jungle (1914) to their local houses.”

 

“Not everyone loved the movies, however. As working-class passions for film heated up, so too did the fears of conservative civic leaders. They were concerned that oppositional movements seen on screen or discussed in the theater might inspire similar working-class movements outside the theater, and felt they had to take action against this “dangerous” mix of politics and pleasure.”

 

Ross utforskar hur denna ”oro” går från efterfrågningar om censur för barnens (och “lättpåverkade” arbetares) skull, till att långsamt binda samman arbetare som inte är nöjda, till fackföreningarnas arbete, samt till bolsjeviker i tiden efter första världskriget.

Antalet filmer som visar arbetare och deras kamp mot deras arbetsgivare i ett positivt ljus, rasar dramatiskt för att bli ersatta av arbetare som framstår som dumma fånar som lätt blir ledda av arga eller korrumperade fackföreningsmän, ofta med kommunister från Ryssland bakom sig.

Kanske inte så konstigt att en sådan representation på filmduken, medfört en allmän – om än diffus – klasstillhörighet till den illa definierade medelklassen.

Ross använder ett språk som flyter lätt, och boken är både intressant och lättläst. Han går igenom en historia som har många grenar men som binds samman med den tidiga filmens utveckling, samt hur den amerikanska publiken påverkades av filmerna lika mycket, som de påverkades av vad de fick se.

Mats Hallenberg, Kampen om det allmänna bästa – Konflikter om privat och offentlig drift i Stockholms stad under 400 år / Lund : Nordic Academic Press, [2018], 294 s.

Politiken står i fokus i denna bok i vilken historikern Mats Hallenberg studerar hur Stockholms politiker har debatterat allmänintresse kontra egennytta under 400 år.

Syftet med boken är således att granska olika politiska konflikter rörande allmännyttiga verksamheter och att ge en förklaring på varför de styrande i Stockholms stad valde offentliga eller privata utförare av dessa sysslor.

Hallenberg vill med sin studie visa hur uppfattningen om det allmännas bästa har sett ut och vem eller vilka som fått företräda detta.

Den empiriska undersökningen i boken består av fem delstudier som är fördelade över fyra sekel. Dessa olika studier består bland annat av en undersökning om hur konflikterna kring privatiserad skatteuppbörd under svensk stormaktstid såg ut.

En annan studie ser närmare på debatten kring privatiseringen av Stockholms äldreomsorg mellan 1986 till 1996 medan en studie undersöker den kommunala latrintömningen från mitten av 1800-talet till bildandet av Stockholms reningsverk 1859.

Det gemensamma mellan studierna är dock att de är förlagda under perioder med växande organisationsformer samt att de utgör exempel på tillfällen då det rådde en politisk motsättning kring hur de allmännyttiga uppgifterna skulle organiseras och utföras. 

Vad som anses vara det allmännas bästa och hur detta ska uppnås har skiftat under de fyra sekel som undersökningen sträcker sig över. Under till exempel 1600-talet ansåg kungamakten att de hade rätten att själva definiera det allmänna bästa medan motståndarsidan hävdade att det måste finnas en gemenskap mellan härskare och undersåtar och att denna måste bygga på en direkt relation som inte påverkas av vinstdrivande entreprenörer.

Detta övergick under 1700-talet till tankar om borgerlig frihet utan inblandning från högre instans och att det allmänna bästa således var borgerskapets gemensamma angelägenhet. I takt med att stadens invånare ökade under 1800-talet ökade även de sociala och sanitära problemen vilket bidrog till att borgerskapet började tvivla på det enskilda menighetsbestyrets styrka och verkningsgrad.

Istället väcktes krav på ett politiskt offentligt styre som kunde planera den samhällsservice som krävdes. Dessa åsikter skiftade dock vid sekelskiftet 1900 då det hade uppstått en motståndarsida som hävdade att privat företagsamhet var mer effektiv och således billigare för staden än om stadens skötsel skedde på kommunal nivå. Dock fick dessa tankar inget gehör för än mot slutet av 1900-talet då borgerliga politiker argumenterade mot att allmän samhällsservice enbart kan garanteras av offentliga monopol. De menade istället att mångfald och konkurrens skulle leda till bättre organisering av (i det här fallet) äldreomsorgen.

I denna bok ger Hallenberg oss alltså ett historiskt perspektiv på de föreställningar, uppfattningar och idéer som ligger till grund för de argument som används idag när vinster i välfärden debatteras.

Kropotkin, Pjotr, En anarkists minnen / Stockholm : Natur & Kultur, 2018, 617 s.

Under sin exiltillvaro i England påbörjade Kropotkin (1842-1921) sin levnadsteckning i form av kortare följetonger i The Atlantic Monthly mellan åren 1898-1899. Knappt 120 år senare utkom, för första gången på svenska, detta verk i en oavkortad utgåva – och det är ett celebert sällskap den sällar sig till!

Den ingår nämligen i Natur & Kulturs klassikerserie ”Levande litteratur” där bland annat Dantes, Homeros och Darwins banbrytande verk ingår.

Och apropå Darwin så skrev Kropotkin, som väl torde kunna liknas vid ett geni, några år senare boken Inbördes hjälp. Detta verk var i korthet en skarp kritik mot socialdarwinistiska tankegångar. Kropotkin menade att just solidaritet inom arterna även är en viktig faktor inom evolutionsteorin. Här kan det vara värt att nämna att många av dagens biologer tagit djupt intryck av Kropotkins teser kring just detta.

För den som inte är närmare bekant med furst Pjotr Kropotkin kan hans självbiografi framstå som närmast osannolikt händelserik. Född och uppvuxen i Moskva i en familj som tillhörde det näst högsta skiktet inom den ryska aristokratin. Således blev det återkommande sommarresor till familjens förnäma lantegendom.

Redan tidigt hade Kropotkin börjat att tänka radikalt och han berättar kärleksfullt om de livegna som ständigt var närvarande under hans barndom. I 15-årsåldern ingick han, vilket länge hade varit faderns dröm, i en sorts exklusiv militärskola – pagekåren. Därigenom kunde han i förlängningen, tjäna tsar Alexander II. Efter att studierna avslutats, deltog han i en geografisk expedition i östra Siberien, där han ritade om världskartan som dessförinnan saknat bergskedjorna i området.

Allt som händer därefter uppmanas alla som ännu inte läst denna fantastiska bok, att ta reda på själva.

I stället låter jag Kropotkin själv avsluta detta lästips med några stycken som på ett bra sätt visar prov på den optimism som genomsyrar i stort sett varje sida av dessa memoarer:

Kunskap är en mäktig kraft. Människan vill ha kunskap. Men vi vet redan mycket! Vad skulle hända om denna kunskap – och bara den –

blev var mans egendom? Skulle inte vetenskapen själv göra så stora framsteg, och sporra människan framåt när det gäller produktion, uppfinningar och social organisation i sådan hast, att vi knappt kan föreställa oss det idag? (s.300-301)

 

The post Boktips februari 2019 appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Boktips, tema : kvinnodagen

Wed, 2019-03-06 16:36

Michelle Haberland, Striking beauties : women apparel workers in the U.S. South, 1930-2000 / Athens : The University of Georgia Press, 2015, xi, 228 s.

Klädtillverkningen i den amerikanska södern är på grund av sin storlek, sitt beroende av kvinnlig arbetskraft samt dess breda geografiska räckvidd en viktig men ofta förbisedd industri i historieforskningen.

Haberland har genom att undersöka denna bransch – från dess stora expansion från slutet av 1930-talet till dess nedläggning i slutet av det tjugonde århundradet – lyckats fånga, synliggöra och förbinda de problem som yrkesarbetande kvinnor mött i modern historia samt söderns kultur- och arbetshistoria.

I denna bok får vi ta del av hur klädtillverkningsindustrin bidrog till tillväxten av fackföreningar, ny teknik och kapitalinvesteringar men även hur denna industri bidrog till spänningar och konflikter orsakade av ras och könsskillnader, inte bara i den amerikanska södern utan i landet som helhet.

Sheila Rowbotham, Rebel crossings : new women, free lovers, and radicals in Britain and America / London ; Verso, 2016, 502 s.

I denna bok får vi följa sex individer från Storbritannien i skiftet mellan 1800-tal till 1900-tal. Rowbotham låter oss följa med på dessa personers resa i vilken de rör sig från Storbritannien och den gamla världens värderingar mot USA och den nya världens utopier.

Genom dessa personers förflyttningar både i faktisk- och metaforisk mening ges läsaren ett fascinerande perspektiv på feminismens, socialismens och anarkismens historiska växelverkan. Vi får även en bild av den begynnande självkänsla som började medvetandegöras hos kvinnor under denna period vilken spelade – och har spelat, en mycket vital roll för kvinnor som sökt och kämpat för frigörelse.

Katharina Karcher, Sisters in arms : militant feminisms in the Federal Republic of Germany since 1968 / New York : Berghahn, 2017, ix, 163 s.

I den här boken redogör Karcher för hur feministiska idéer började antas av västtyska vänsterorganisationer från 1960-talet och framåt.

Karcher ger ett nytt och uppfriskande perspektiv på hur grupper som Baader-Meinhof Gruppen, Red Army Faction (RAF) men även mer bortglömda grupper av aktivistiska kvinnor som Red Zora genom sina våldsamma taktiker och radikala handlingar konfronterande och utmanade angelägenheter som abortförbudet, våld mot kvinnor och villkoren för kvinnliga arbetare i tredje världen.

Men boken presenterar inte enbart en ensidig bild av dessa grupper och de aktioner de deltog i, den visar också att dessa grupper ofta gick isär både ideologiskt och taktiskt samtidigt som de alla demonstrerade kraften av militant feminism i efterkrigets proteströrelser.

Catherine Morris, Rujeko Hockle (red.), We wanted a revolution : black radical women, 1965-85, a sourcebook / New York : Brooklyn Museum, 2017, 318 s.

Denna bok bygger på en utställning med samma namn som ställdes ut på Brooklyn Museum från 21 april till 17 september 2017. Själva utställningen undersöker de politiska, sociala, kulturella och estetiska prioriteringarna hos färgade kvinnor under framväxten av andra vågens feminism, vilket gör den till en av de första stora utställningarna som lyfter fram färgade kvinnornas röster och erfarenheter.

Utställningen har bidragit till att förändra de uppfattningar som finns kring denna betydande periods inställning till ras, feminism och politisk handling. Men den ger även goda exempel på hur periodens konstproduktion och konsthistoria såg ut.

Boken som är utgiven i samband med utställningen publicerar därtill en rad sällsynta och mindre kända dokument från samma period, producerade av artister, författare, kulturkritiker och konsthistoriker.

Dessa dokument innehåller till exempel artiklar, manifest och brev från viktiga publikationer.

Boken hjälper läsaren att utveckla ett nytt narrativ kring konsthistoria och feminism då den visar på den stora bredd av svarta kvinnor som skapade konst och även engagerade sig i konstvärlden och politiken från mitten av 1960-talet till mitten av 1980-talet.

Det finns även ackompanjerande volym som bland annat innehåller essäer, intervjuer, fotografier och en bibliografi.

Premilla Nadasen, Household workers unite: the untold story of African American women who built a movement / Boston: Beacon Press, 2015, 240 s.

De afroamerikanska hemarbetare som levde och verkade från 1950-talet till 1970-talet är en historiskt missförstådd yrkesgrupp enligt Nadasen. Denna bok reda ut de otaliga myter och missuppfattningar som finns kring denna grupp.


Till skillnad mot vad kanske många tror så var dessa kvinnor inte alls maktlösa offer inför de fördomar och den rasism som präglade samhället och deras arbetsgivare under denna tidsperiod.

Tvärtom utvecklade de unika strategier för social förändring och bildade aldrig tidigare skådade allianser med aktivister när det gällde både kvinnors- och afroamerikanska medborgares rättigheter.

I denna bok får vi genom personliga berättelser ta del av hur denna yrkesgrupp oupphörligt möttes och organiserade sig för att ge deras yrke värdighet, juridiskt erkännande, högre löner och bättre arbetsförhållanden.

Edda Manga, Rebecca Vinthagen (red.), Utvägar : feministiska allianser för en solidarisk framtid / Stockholm : Ordfront, 2015, 213 s.

Genom intervjuer, essäer, tal, samtal och poesi har i denna antologi ett antal betydande personer inom feminismen bidragit med sina visioner kring hur en feministisk framtid kan se ut.

Antologin utgår ifrån kvinnorättskonferensen Nordiskt Forum som hölls i Malmö i juni 2014. I boken presenteras således ståndpunkter och reflektioner från de som deltog i konferensen men den innehåller även röster från den aktivistiska Feministisk Festival Malmö som ägde rum samtidigt.

I texterna ryms rasifierade-, trans- och funktionsnedsattas perspektiv men även röster från de som inte alls brukar inkluderas.

Efter en genomläsning av texterna i boken får läsaren dels en temperaturmätning på det politiska klimatet 2014–2015 med en brinnande flyktingkris och exploderande nationalism samtidigt som den lämnar efter sig en hoppfull bild av att genom kamp och ett starkt systerskap kan vi förändra framtiden. 

Kristen Ghodsee, Second world, second sex : socialist women’s activism and global solidarity during the Cold war / Durham: Duke University Press, 2018, 306 s.

Den dominerande insats för kvinnors rättigheter som i FN gjordes av kvinnor från de statssocialistiska länderna i Östeuropa, ”den andra världen”, har tenderat att falla i glömska eller bli ignorerad.

Ghodsee fokuserar på dessa och afrikanska kvinnors aktivism under det av FN proklamerade Internationella kvinnoåret (1975) och det därpå följande Kvinnornas årtionde (1976-1985). 

Boken pekar dessutom på avgörande skillnader vad gäller tankevärld, utgångspunkter och strategi mellan en snarast opolitisk västerländsk feminism och en politisk (socialistisk) sådan i andra och tredje världen.

Kristen Ghodsee, Why women have better sex under socialism : and other arguments for economic independence / New York : Nation Books, 2018, 220 s.

Ghodsee har under en lång följd av år studerat vad som hände med östeuropeiska kvinnors rättigheter under övergången från statssocialism till kapitalism.

Utan att skygga för det tidigare systemets avigsidor, kan hon ändå konstatera att socialism kan leda till ekonomiskt oberoende, ökad jämlikhet mellan könen, bättre arbetsvillkor och en bättre balans mellan arbete och övrigt liv. 

Hon pekar på motsatsen vad gäller livet under kapitalism: markanta inkomstklyftor och ojämlikhet mellan man och kvinna, större delen av ett oavlönat hushålls- och vårdarbete faller på kvinnor, minskad eller försvunnen möjlighet till laglig abort, kraftigt ökad prostitution…

Friederike Beier, Lisa Yashodara Haller, Lea Haneberg (red.), Materializing feminism : postitionierungen zu ökonomie, staat und identität / Münster : Unrast, 2018, 239 s.

Utgångspunkten är att vi lever i en kapitalistisk värld och att vi inte kan bortse från detta. Kapitalismen griper in i och färgar samtliga sociala förhållanden. Så även, naturligtvis och följaktligen, de förhållanden som råder mellan könen.

Denna antologi önskar förtydliga detta i syfte att förändra och talar för en materialistisk feminism som riktar fokus och kritik mot rådande ekonomiska, samhälleliga och politiska förhållanden, söker en motståndspraxis och motstrategi.

Frigga Haug: Der im gehen erkundete weg : marxismus-feminismus / Hamburg : Argument, 2015, 384 s.

Vad är marxistisk feminism?

Hur ser förhållandet marxism feminism ut?

I syfte att reda ut och förklara ger sig Frigga Haug ut på en slingrande resa genom historien. Att denna resa även bär självbiografiska drag är inte märkligt – Frigga Haug, född 1937, har en lång bana som aktivist på vänsterkanten bakom sig och har ägnat en stor del av sin forskarkarriär åt frågor som kretsar kring kollektiva minnesprocesser och feminism och marxism.

Sara Ahmed, Att leva feministiskt / Hägersten : Tankekraft, 2017, 323 s.

 ”Feministisk medvetenhet kan kännas som när en strömbrytare slås på.

Att stänga av kan vara nödvändigt för att överleva i den värld som vi befinner oss i, som inte är en feministisk värld. Feministisk medvetenhet är när standardläget är att ha strömbrytaren på. Om du inte slår av den är du på. Kanske är detta motsatsen till det vanliga läget, där du behöver kopplas om för att vara på. Inte undra på: det kan vara utmattande.

Ibland kan det till och med kännas som om du blir lika utmattad, eller mer utmattad, av att lägga märke till sexism och rasism: det är trots allt när du lägger märke till det som det blir verkligt. Och ibland kan det vara frestande att tänka: det skulle vara mindre jobbigt om jag bara kunde sluta lägga märke till sexism och rasism. Det vore lättare att släta över det.

Själv tycker jag inte att det är ett enkelt alternativ. Och jag tror inte att det alltid är tillgängligt som alternativ: för när du väl släppt in världen skulle du behöva sluta vara det subjekt du har blivit för att kunna avskärma dig från den. Jag tror att det är givet: när du väl blir en person som lägger märke till sexism och rasism är det svårt att sluta vara den personen.” (45f.)

Karolina Hansson & Elina Pahnke (red.), Sexjournalen / Stockholm : Leopard förlag, 2015, 153 s.

Denna tämligen unika antologi inleds med dessa två meningar:

”Vi får höra att vi är horor när vi ligger. Vi får höra att vi är tråkiga och pryda om vi låter bli.” (s.7)

Tyvärr är detta sant i alldeles för hög utsträckning, emedan kvinnans sexualitet traditionellt definieras utifrån manliga kriterier.

För att skapa en motbild i förhållande till det förhärskande manliga perspektivet har bokens redaktörer bett 40 unga tjejer att med egna ord beskriva sin sexualitet och sina olika erfarenheter av den – alltifrån det mjuka och roliga, till det kåta och snuskiga.

Det är med andra ord en mycket viktig bok i en ständigt pågående kamp som kvinnor i alla åldrar för i syfte att låta var och en definiera sin egen sexualitet.

Eller som ”Elin” skriver i rubrikstil:

”Jag knullar i motvind […] Jag knullar i protest” (s. 147-148)

Vered Kraus, Yuval P. Yonay, Facing barriers : Palestinian women in a jewish-dominated labor market / Cambridge : Cambridge university press, 2018, xv, 285 s.

Sakta men säkert har palestinska kvinnor börjat kunna arbeta som en minoritet på den legala arbetsmarknaden i Israel.

Föga förvånande är skillnaden i fråga om arbetslöshet och lön är högre respektive lägre för de palestinska kvinnorna än för de judiska. En vanlig förklaring till detta är att diskrepansen kan härledas till den arabiska kulturen och den islamska trosuppfattningen.

Författarna till denna vetenskapligt väl belagda bok lyckas däremot peka ut andra, mer känsliga, orsaker, nämligen: den israeliska statens politik och en påtaglig diskriminering i landet.

Genom att studera kvinnor tillhörande diverse palestinska grupper, såsom muslimer, beduiner, druser, kristna och palestinier som inte är bosatta i Jerusalem, påvisar de hur levnadsvillkoren för kvinnor i samtliga nyssnämnda grupper påverkar deras möjlighet att få ett jobb och vad för slags jobb de kan få.

Alexis Leanna Henshaw, Why women rebel : understanding women’s participation in armed rebel groups / London : Routledge, 2017, xiii, 133 s.

Hur många kvinnor deltar i väpnade motståndsrörelser, och på vilka bevekelsegrunder gör de det?

Dessa är de övergripande frågor som besvaras i boken, vars författare samlat in och analyserat uppgifter från över 70 rebellgrupper över hela världen.

Det visar sig att kvinnor på olika sätt deltar i en betydande majoritet av de studerade motståndsrörelserna och att de oftast går med i vänsterorienterade sådana. Huvudsakligen agerar kvinnor som ingår i en rebellgrupp stöd till de stridande männen och är själva inte i närheten av striderna, även om det finns grupper där kvinnor strider och även har ledande positioner av något slag.

Boken rekommenderas till alla som är intresserade av politisk forskning, internationella relationer, samt genus- och kvinnostudier.

Toupin, Louise, Wages for housework : a history of an international feminist movement, 1972-77 / London : Pluto press, 2018, x, 323 s.

”The International Wages for Housework Campaign” var en global feministisk och social rörelse, som tog sin början inom ett nybildat internationellt feministiskt kollektiv, grundat i den italienska staden Padua 1972 och som upphörde sex år senare.

Genom organiserat motstånd och offentliga debatter rörande hur arbetsfördelningen mellan könen baserades på förlegade könsroller. Där männen vanligen löneslavade fick kvinnan oftast slava i hemmet, samt ta hand om eventuella barn. Därav följde en ojämlikhet, där dessa män per definition hade mer fritid än kvinnorna.

I denna vederhäftiga bok presenteras, för första gången på engelska (ty boken är översatt), rörelsens historia ur ett internationellt perspektiv. Toupin har verkligen gått grundligt tillväga i arkiven i ett halvdussin länder, samt intervjuer med några av rörelsens grundare och aktivister.

Shahrzad Mojab, (red.), Marxism and feminism / London : Zed books, 2015, viii, 392 s.

I denna antologi har Mojab samlat 15 essäer som på olika sätt belyser hur marxismen och feminismen förhåller sig till – och kan korsbefrukta – varandra.

Bakom essäerna står 13 akademiker verksamma inom en mängd olika discipliner.

Antologin är indelad i två delar, där den första tar upp frågan om klass och ras inom marxismen och feminismen och den senare fokuserar på marxist-feministiska nyckelord. Essäerna behandlar ämnen såsom genusrelationer, demokrati, olika former av patriarkat, intersektionalitet, nationer och nationalism och revolution.

Det är bara att hoppas att så många kvinnor och män som möjligt läser ”Marxism and feminism”.

Lorraine Bayard de Volo, Women and the Cuban insurrection : how gender shaped Castro’s victory / Cambridge : Cambridge university press, 2018, xi, 272 s.

Som ett korrektiv till den gängse bilden av den kubanska revolutionen blir läsaren här serverad en historieskrivning som slår hål på det maskulina narritiv som länge präglat hur denna händelse beskrivits.

Med hjälp genusanalys, vittnesmål från kvinnliga rebeller och arkivmaterial påvisar författaren vilken avgörande roll kvinnor hade för revolutionärernas seger – framförallt när det gällde sådant som att smuggla varor, gömma vapen och sprida propaganda, men även på slagfälten. 

Utöver detta hittar hon även belägg för att maskulinitet och feminitet användes som taktiska vapen i striden för att få det kubanska folket på revolutionärernas sida.

Carl A. Stabile, The broadcast 41 : women and the anti-communist blacklist / London : Goldsmiths Press, 2018, 274 s.

När det kalla kriget ännu var ungt, blev 41 kvinnor svartlistade och utestängda från sina arbeten inom den amerikanska radio- och televisionsindustrin.

Den uttalade anklagelsen från en dominerande vit och manlig omgivning var att de var kommunister.

Men Stabile visar att det handlade om något djupare än så, att de bedömdes vara alltför progressiva och att de ansågs vilja framföra en bild av verkligheten som inte stämde överens med bilden av den traditionella amerikanska familjen och andra hyllade amerikanska värderingar.

Genom att svartlista dessa kvinnor kunde den traditionella vita och mansdominerade bilden av familj och samhälle stadfästas utan konkurrens.

Boken skildrar dessa svartlistade kvinnors liv och arbete. Men den skildrar även den andra sidan, starka antikommunistiska krafter dominerade av vita, av företagsledare och politiker som Ronald Reagan och inte minst J. Edgar Hoover och FBI.

Anne Zacharias-Walsh, Our unions, our selves : the rise of feminist labor unions in Japan / Ithaca, London : ILR Press, 2016, 216 s.

Boken Our Unions, Our Selves… utforskar hur skillnader i den japanska fackföreningsrörelsen och arbetsmarknaden har påverkat japanska kvinnors möjligheter. Även deras arbetsliv, då de ofta hamnar i lågavlönade och tillfälliga arbeten medan männens karriärer är oftare fulltid och permanenta.

Till detta kommer att en stor del av fackföreningarna är bundna inte till industri eller region, utan till företagen, och oftast fokuserar på de permanenta arbetstagarnas problem (männens).

En lösning var fackföreningsrörelser som var endast för kvinnor, men som Zacharias-Walsh blev varse om, så var det svårt för dessa gräsrotsrörelser att få större medlemstal och sprida sin influens.

Boken har två delar; en som följer två grundare av Women’s Union Tokyo, och en som följer ett projekt mellan fackföreningsaktivister i både USA och Japan för att utveckla de japanska kvinnornas möjligheter att stärka sina fackföreningar och genom dem, förhoppningsvis påverka sin situation i arbetslivet.

Emma Goldman, Anarchy and the sex question : essays on women and emancipation, 1896-1926 / Oakland : PM Press, 2016, 150 s.

För Emma Goldman var anarkism en stor drivkraft i livet, både av sig själv, och som grunden i hur livet (samhället, och människan) skulle formas.

Men likaså har sex en fundamental plats, i livet, i samhället, i relationer, och, på så vis, i anarkismen.

Goldman skrev aldrig någon längre, sammanhängande text om sex, kvinnors relation till sex och kärlek, och anarkism, utan, som Shawn Wilbur visar på i sin introduktion av den samling texter från Goldman om dessa ämnen, så var hennes tankar om detta spridda ut i tal, intervjuer och (publicerade och opublicerade) korta texter igenom hennes liv.

Det är vad denna bok både exemplifierar och samlar, och även om saknaden av en sammanhängande tråd kan vara frustrerande för något så vitalt, är det kanske det som bevisar det fundamentala i Goldmans idéer om sex och anarkism; det fanns ingen möjlighet att samla detta till en längre sammanhängande text.

Emily K. Hobson, Lavender and red : liberation and solidarity in the gay and lesbian left / Oakland : University of California Press, 2016, 309 s.

Historien om USAs HBT-rörelse har ofta varit definierad av Stonewall och kampen mot AIDS, nästan till en sådan grad att allt annat mellan dessa har försvunnit ur historien.

Lavender and Red motverkar denna historieskrivning genom att fokusera på vänsterradikala homosexuella aktivister, som band samman kampen för HBT-personers rättigheter till socialism, antimilitarism och antikolonialism, speciellt mot USAs utrikespolitik under kalla kriget och gentemot Latin- och Centralamerika.

Hobson ryggar däremot inte från faktumet att många av dessa vänsterradikala HBT-grupper var i majoriteten vita, speciellt i San Fransiscos Bay Area. Vilket är det område och de grupper Hobson fokuserar på genom åren 1969-1991, från kalla kriget upp genom kampen mot AIDS, vilket också påverkar tiden bortom bokens omfång, då många av de aktivister som arbetat för dessa sakfrågor också dog i AIDS.

Detta leder till en annan sorts queeraktivism i tiden efter kampen mot AIDS, men som Hobson visar är tiden mellan Stonewall och AIDS-kampen mycket viktig i sig självt.

Tidigare boktips på samma tema: Veronica Palm, Systerskap : en feministisk idébok / Stockholm : Volante, 2018, 266 s.

Se: Boktips september 2018

Yvonne Hirdman, Medan jag var ung : ego-historia från 1900-talet / Stockholm : Ordfront, 2015, 367 s.

Se: Boktips januari 2016

Leta Hong Fincher, Betraying Big Brother : the feminist awakening in China / London : Verso, 2018, 248 s.

Se: Boktips november 2018

Johanna Palmström, Det gäller livet : en biografi om Gudrun Schyman / Stockholm : Leopard förlag, 2018, 364 s.

Se: Boktips september 2018

Elin Jäderström, Hennes excellens Agda Rössel : från banvaktstugan till FN-skrapan / Stockholm : Atlantis, 2018, 272 s.

Se: Boktips september 2018

Gunilla Carlstedt & Annika Forssén, Arbete för livet : kvinnor berättar om svenskt 1900-tal / Stockholm : Carlssons, 2018, 272 s.

Se: Boktips januari 2019

Laboria Cuboniks, The xenofeminist manifesto : a politics for alienation / Brooklyn : Verso, 2018, 95 s.

Se: Boktips januari 2019

Julia L. Mickenberg, American girls in red Russia : chasing the Soviet dream / Chicago : Chicago University Press, 2017, 427 s.

Se: Boktips november 2018

Holly Lewis: The politics of everybody : feminism, queer theory, and Marxism at the intersection / London : Zed Books, 2016, 340 s.

Se: Boktips mars 2016

Laurie Penny, Sex, lögner och revolution / Stockholm : Ordfront, 2015, 253 s.

Se: Boktips februari 2016

Lori Jo Marso, Politics with Beauvoir : freedom in the encounter/ Durham : Duke University Press, 2017, 253 s.

Se: Boktips november 2017

 

The post Boktips, tema : kvinnodagen appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

UR Samtiden – Kvinnohistoriskt arkiv – ”En värld av kvinnor”

Thu, 2019-02-14 12:00

Den svenska arbetarrörelsen är väl dokumenterad, men kvinnornas roll inom rörelsen har genom åren fått mindre uppmärksamhet. Här berättar forskaren Silke Neunsinger om projektet ”Worlds of Women” som arbetar med att synliggöra de svenska arbetarkvinnornas transnationella och internationella kontakter.

Inspelat den 26 oktober 2018 på Göteborgs universitet.

Arrangörer: KvinnSam, Uppsala universitetsbibliotek och Göteborgs universitetsbibliotek.

Produktionsår: 2018 Längd: 34:51 Tillgängligt till: 1 juli 2023

The post UR Samtiden – Kvinnohistoriskt arkiv – ”En värld av kvinnor” appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

”Besök arkivet” – en film om internationella kvinnodagen med Silke Neunsinger

Wed, 2019-02-13 17:13

Under januari hade vi besök av studentreportrarna Joel Levonen och Harald Andersson. De passade på att intervjua vår forskningsledare Silke Neunsinger om den internationella kvinnodagen.

Filmen delas via studentreportrarna med tillstånd av upphovsmännen.

 

Silke Neunsinger är forskningsledare hör hos oss på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Som forskningsledare och redaktör för tidskriften Arbetarhistoria är Silke Neunsinger en auktoritet på den så kallade kvinnofrågan och kvinnohistoria.

The post ”Besök arkivet” – en film om internationella kvinnodagen med Silke Neunsinger appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Om kampen för att ge samerna en chans att överleva – ett nedslag i John Takmans personarkiv

Tue, 2019-02-05 17:18

John Takmans personarkiv är en rik källa till de olika frågor som han som socialläkare och politiskt engagerad intresserade sig för. Den 6 februari firas samernas nationaldag. Vi publicerar därför idag denna artikel om material från Takmans arkiv, där frågan om samernas överlevnad särskilt lyfts fram. Den kan ses som en historisk inblick inte bara i svensk arbetarrörelse och vänsterpolitik utan även i Takmans personliga engagemang. 

John Takman, utanför Ny Dags redaktion på Kungsgatan 84 (årtal saknas), beskuren bild från Fotosamlingen ARAB. refkod: 3331:1934

Idag är det samernas nationaldag, som firas varje år för att högtidlighålla minnet av den första samiska kongressen som ägde rum 6 februari 1917 i Trondheim. Antalet samer i Sverige idag uppskattas till c:a 20-40.000, varav 4677 är renägare – av vilka 9 av 10 bor i Norrbotten.
Även om renskötseln är en stark symbol för den samiska kulturen är alltså den stora majoriteten av samer och folk med samiskt ursprung inte renägare, och så har det varit under lång tid. Dels har det historiskt sett funnits många samer som snarare livnärt sig på jakt och fiske, men framförallt lever numera den stora majoriteten av samer i städer. Inom den samiska folkgruppen som helhet uppskattas att c:a 40-45% talar samiska, efter åratal av tvångsförsvenskning kombinerat med att många samer under lång tid levt i orter med svensk majoritetsbefolkning.

I vårt bestånd återfinns visst material som rör samiska frågor, däribland tre artiklar skrivna 1964 och 1971 av socialläkaren John Takman, kanske främst känd för sitt stora engagemang för de svenska romernas medborgerliga rättigheter och som starkt pro-sovjetisk kommunist.

I artikeln ”Skrämmande misär i samebyar” (Ny Dag 6 april 1964) citerar Takman tidskriften Samefolket som i en artikel samma år berättar om en utredning av de sociala förhållandena i en sameby utanför Kiruna:

Skrämmande förhållanden om bostadsmisär för samerna framkommer i den utredning som verkställes av byråålderman Gustaf Johansson i Övre Soppero på uppdrag av Kiruna socialnämnd. 74 procent av renskötarna inom den undersökta samebyn Saarivuoma bor i direkt hälsovådliga och utdömda förhyrda ruckel och uthus. I genomsnitt finns fem personer i varje rum. En och annan familj bor dessutom i torvgammen.
Den kris som kännetecknar förhållandena inom renskötseln framgår bl.a. av att var tredje familj tvingas anlita socialvården för livsuppehället. Byns renhjord har minskat från 14.000 djur till 7.000 de senaste tolv åren. Samerna har i sin nöd tvingats tära på renkapitalet och slakta mera årligen än återväxten ger tillbaka.

Dessa förhållanden förklarar Takman med vad han kallar ”det medeltida förmyndarvälde de alltjämt lyder under”. I sina artiklar drar han återkommande paralleller till de svenska romernas och de nordamerikanska ursprungsfolkens situation och argumenterar för en kraftigt förändrad maktbalans till samernas fördel och för omfattande statligt stöd till effektivisering av rennäringen. Takman beskriver också i sina artiklar hur allt fler framförallt unga samer hade tvingats överge renskötseln och att de inte sällan hade svårt att försörja sig när de bosatte sig i närliggande tätorter där avfolkningen redan hade inletts och antalet arbetstillfällen var begränsad. Han antyder också i artiklarna att denna utveckling kunde tänkas fördjupas om inte kraftfulla åtgärder vidtogs, och talar om en risk för ”utplåning” av samerna som etnisk minoritet.

I artikeln ”Samerna och kolonialväldet” (Ny Dag 7 april 1964) skriver Takman:

Snabba åtgärder inom jordbruksdepartementets ram är mer än väl motiverade. Men de kommer inte att beröra mer än hälften av de samer som är aktuella. Här behövs av allt att döma också en skyndsam undersökning om vad som krävs för att ge moderna bostäder, yrkesutbildning och differentierad sysselsättning åt de många samer som blivit bofasta i samhällen som saknar industrier och redan är hårt drabbade av arbetslöshet, stora socialvårdskostnader och höga skatter.

[…]

En substantiell och snabb statlig hjälp till självhjälp för samerna skulle – föreställer jag mej – kunna bidra till en ekonomisk uppryckning i många av de norrländska samhällen som de senaste två decennierna avfolkats och stagnerat. Samernas intressen har naturligtvis inte heller tidigare stått i strid mot den övriga befolkningens intresse. Men en politik i överensstämmelse med den antydda skulle påtagligt visa att den övriga befolkningen i Norrland har all anledning att kämpa på samernas sida, att samernas intressen kort sagt sammanfaller med övriga arbetande norrlänningars intressen.

I Ny Dag 14-18 maj 1971 med artikeln ”Samerna och övriga i inre Norrland har gemensamma intressen att bevaka” går Takman i replik mot två artiklar i Norrländska Socialdemokraten 5 och 7 maj samma år. Dessa artiklar riktade skarp kritik mot Vänsterpartiet kommunisternas (och de borgerliga partiernas) samepolitik. I Norrländska Socialdemokraten 5 maj citeras Kirunas dåvarande kommunfullmäktigeordförande Rolf Dahlström, som menade att denna politik skulle ”[…] ta knäcken på turismen och allt friluftsliv”, och i samma tidnings ledare 7 maj talas det om hotande ”ödesdigra lagskärpningar” som de menade skulle betyda att ”hela fjällregionen bland annat i Norrbotten beläggs med tabu för allt annat än samisk verksamhet”.

Denna kritik beskrivs i en bildtext i Ny Dag-artikeln på följande fräna sätt: ”Vissa krafter försöker i Norrbotten hetsa fram en folkstämning mot den samiska minoriteten. Men kampen för att ge samerna en chans att överleva är en del av den gemensamma kampen för Norrbotten. Därför måste man tillbakavisa reaktionära försök att spela ut skilda grupper mot varann.”

Takman fortsätter genom att citera en av Vänsterpartiet kommunisternas två samepolitiska riksdagsmotioner 1971 (Motion 1971:1048, Om åtgärder till stöd för samebefolkningen) rörande det förslag till ny rennäringslag som riksdagen behandlade det året:

En satsning på en utveckling även av sådana orter, där samer är bosatta men där befolkningsunderlaget i övrigt bedöms som litet för särskilda regionalpolitiska åtgärder, skulle inte bara bidra till att förhindra samernas undergång som etnisk minoritet – den skulle också svetsa samman samebefolkningen med den övriga lokala befolkningen i gemensamma ansträngningar för en bättre framtid.

Samernas historia är präglad av kolonialisering och försök till tvångsassimilering, men också av strävanden att bevara den samiska kulturen. Den moderna historien är också kantad av återkommande rättsliga konflikter mellan samer, övrig lokalbefolkning, den svenska staten och diverse storföretag.

De skiftande verkligheter samer och folk med samiskt ursprung lever under idag är en produkt av dessa historiska processer. I kombination med den ekonomiska utvecklingen har dessa fört allt fler samer och folk med samiskt ursprung bort från traditionella samiska sätt att tjäna sitt levebröd till vad man i vardagligt tal skulle kunna kalla ett ”helt vanligt liv”. Det har i sin tur gett näring åt den ständigt pågående diskussionen bland samer, om vad det innebär att vara same.

Ny Dag 1964-04-06

John Takmans artiklar från 1964 och 1971 ger en personligt färgad bild av samernas levnadsförhållanden under en bestämd historisk period och ger en inblick i Vänsterpartiet kommunisternas hållning i samepolitiska frågor på den tiden. Konfrontationen mellan Takman/Vänsterpartiet kommunisterna och Norrländska Socialdemokraten 1971 antyder tidvis skarpa skiljelinjer mellan olika delar av arbetarrörelsen och vänstern i samepolitiska frågor. För den som är beredd att gräva finns möjlighet att hitta ytterligare material i våra samlingar som speglar dessa diskussioner och skiljelinjer under årens lopp. Och i John Takmans personarkiv finns, förutom de tre här refererade artiklarna, en betydande mängd ytterligare material om samiska frågor, t.ex. om ett möte mellan Yassir Arafat och unga samer 1983.

 

 

Ny Dag 1964-04-07

Källor:

http://www.samer.se/

John Takmans arkiv, Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek

Motion 1971:1048, ”Om åtgärder till stöd för samebefolkningen”, Riksdagens webbplats 

Artiklar:

Ny Dag, 6 april 1964, artikel: ”Skrämmande misär i samebyar”, John Takman

Ny Dag 1971-05-14/18

Ny Dag, 7 april 1964, artikel: ”Samerna och kolonialväldet”, John Takman

Norrländska Socialdemokraten, 5 maj 1971,

Norrländska Socialdemokraten, 7 maj 1971, ledaren

Ny dag 14-18 maj 1971, artikel: ” Samerna och övriga i inre Norrland har gemensamma intressen att bevaka” John Takman

Vidare tips:

Arbetarhistoria, nr 136 2010:4, Martin Grass: ”»Arkiv för miljoner.» John Takmans arkiv – en utmaning för arkivarien”

samt i

Arkiv, samhälle och forskning, nr 2:2018, Martin Grass, ”»Arkiv för miljoner.» John Takmans arkiv – en utmaning för arkivarien”

 

 

The post Om kampen för att ge samerna en chans att överleva – ett nedslag i John Takmans personarkiv appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Boktips januari 2019

Thu, 2019-01-24 15:09
Nikolai Bukharin, The prison poems of Nikolai Bukharin : transformation of the world (verse about thee ages, and about people) / London: Seagull books, 2009, liii, 531 s.

Nikolaj Ivanovitj Bucharin (1888-1938) föddes och dog i Moskva och var en man med många strängar på sin lyra, för att uttrycka det milt. Han var en högt uppsatt person inom Bolsjevikpartiet, en marxistisk teoretiker, skönlitterär författare, en inte oäven tecknare samt lyriker. Lenin själv sägs för övrigt ha kallat Bucharin för hela Bolsjevikpartiets favorit.

Vidare var han en berest herre, som även uppehöll sig i Sverige under tiden för det första världskriget. Här var han bland annat medarbetare i den vänsterpolitiska tidskriften Stormklockan. Under de sista åren av 1920-talet stod Bucharin i opposition mot Stalin, vilket ledde till att han fängslades och sedermera avrättades under den stora utrensningen.

Bucharin var mycket produktiv under sin tid som inspärrad, och som framgår av bokens titel skrev han bland annat poesi – närmare bestämt knappt 180 dikter på sex månader under 1937! Dessa finns, i utmärkt översättning av George Shriver, samlade på sidorna i denna omfattande diktsamling, och för alla som törstar efter politisk poesi är den närmast ett ymnighetshorn. Ett bra exempel är dikten ”Adversaries”, daterad den 7 augusti 1937:

”One stands with haughty gaze, wearing armour, bearing a sword, Labour’s hangman, worldwide thief, but there’s a bad cut on his shoulder. He has behind him a solid record, whole centuries of evil plunder. Trembling with demonic malice, he stands there, gloomy and foreboding.

The other wears a steel-starred hauberk. He’s bold and cheerful, young and brave, playful ripples his powerful muscles, unyielding as a boulder great. Stern years of battle he has known and bears the scars of heavy wounds. Our epoch awarded him a medal. It honours the triumphs of labour, the hero.” (s. 251)

Laboria Cuboniks, The xenofeminist manifesto : a politics for alienation / Brooklyn : Verso, 2018, 95 s.

The Xenofeminist Manifesto (skrivet av författarkollektivet Laboria Cuboniks) behandlar dels intersektionell feminism dels socialistisk teori, men lyckas sammanbinda ämnena till en sammanhängande helhet om än boken består av endast korta texter.

I stället för att lämna klasspolitikens problem och utnyttjandet av arbetarklassen åt sidan och säga att detta automatiskt kommer att läggas till rätta när könsdiskriminering och kvinnans ställning i samhället har åtgärdats, binds dessa båda ihop med rasdiskriminering och sexuell diskriminering. Allt måste således betraktas som symptom på samma grundläggande problem för att kunna avskaffa det globala förtrycket:

Xenofeminism understands that the viability of emancipatory abolitionist projects – the abolition of class, gender, and race – hinges on a profound reworking of the universal. The universal must be grasped as generic, which is to say, intersectional. (s. 57)

Manifestet talar genomgående om att vår teknologi inte är ett hinder för befrielse, utan att teknologin, och internet, kan och borde användas för att förändra samhället. Samtidigt påpekar författarna att internet har förändrats. Från den frihet det inledningsvis gav att definiera och bygga nya sammanhang för kön och kroppar till att istället brutalt påtvinga normer, även för queera:

If ‘cyberspace’ once offered the promise of escaping the strictures of essentialist identity categories, the climate of contemporary social media has swung forcefully in the other direction, and has become a theatre where these prostrations are performed. […] Valuable platforms for connection, organization, and skill-sharing become clogged with obstacles to productive debate positioned as if they are debate. (s. 47)

Det här är en snabbläst bok, trots att språket är lite väl esoteriskt ibland (författarna har definitivt valt ord som i vissa ställen kunde ha varit mycket enklare och tydligare för förståelsen av innebörden). Boken skulle definitivt även göra sig bättre som en längre bok, med mer förklaringar och utläggningar. Den är trots detta intressant, och binder ihop idéer med den teknologi som finns i dagens samhälle. Inte som ett hinder, utan som en bärare för förändring och nyskapande. Naturen, både vår egen och allt runt omkring oss, kan och borde förändras för att skapa en mer jämställd värld:

Ultimately, every emancipatory abolitionism must incline towards the horizon of class abolitionism, since it is in capitalism where we encounter oppression in its transparent, denaturalized form; you’re not exploited or oppressed because you’re a wage labourer or poor; you are a labourer or poor because you are exploited. (s. 55)

Avslutningsvis bör även nämnas att den grafiska formgivningen i denna lilla bok är mycket tilltalande, så att bara bläddra igenom den är något av en njutning i sig.

Andreas Bergström (red.) och Lars Calmfors (red.), Framtidens arbetsförmedling / Stockholm : Fores, 2018, 341 s.

Hur står det till med den svenska Arbetsförmedlingen egentligen och vilka är de största utmaningarna för denna myndighet? Detta är två spörsmål som ur olika perspektiv stöts och blöts i antologin Framtidens arbetsförmedling.

I boken framgår det att den största prövningen för Arbetsförmedlingen och Sveriges ekonomi just nu är att se till att utomeuropeiskt födda, personer som saknar gymnasiekompetens, äldre och personer med funktionsnedsättningar får ett arbete. Jämsides med detta har många företag svårt att rekrytera personal med rätt kompetens. Det finns således ett visst glapp mellan arbetstagarna och arbetsgivarna som måste minskas.

Hur Arbetsförmedlingen skulle kunna arbeta för att komma till bukt med dessa problem är således vad de olika kapitlen i denna antologi handlar om.

Förutom redaktörerna Andreas Bergström och Lars Calmfors inledande kapitel består boken av sju delar, alla skrivna av olika författare med särskild bakgrund eller specialkunskap inom de områden de avhandlar. I boken finns det fyra områden som framhålls som särskilt centrala för att kunna förbättra Sveriges arbetsmarknadspolitiks effektivitet menar Bergström och Calmfors.

Till exempel behöver de olika programmen som drivs i Arbetsförmedlingens regi ses över för att bedöma om till exempel subventionerade anställningar och arbetsmarknadsutbildning är ett effektivt sätt att få ut folk i arbete. Dessutom måste även Arbetsförmedlingens interna arbete revideras för att se om de tar tillvara på medarbetarnas kompetens. Ett annat viktigt område som boken lyfter fram är hur olika gruppers etablering på arbetsmarknaden kan främjas på bästa sätt. I boken diskuteras även huruvida Arbetsförmedlingen skall finnas kvar i den form och regi som den är nu. Allianspartierna vill lägga ner denna myndighet om de kommer till makten. Likt många andra länder vill de outsourca arbetsförmedlingstjänsterna till privata aktörer medan en reformerad myndighet tar över Arbetsförmedlingens myndighetsutövning.

I dagens politiks klimat är en bok om arbetsförmedling högaktuell. Det är ett stort ansvar för de politiker som sitter vid makten att detta åliggande förvaltas väl. Denna bok kan således bidra med viktiga perspektiv till den ständigt aktuella frågan om arbetslösheten i Sverige och hur vi på bästa sätt skall kunna motverka den.

Gunilla Carlstedt & Annika Forssén, Arbete för livet : kvinnor berättar om svenskt 1900-tal / Stockholm : Carlssons, 2018, 272 s.

I boken Arbete för livet får vi följa tjugo sverigebosatta kvinnors hela livsöden. Författarna och läkarna Gunilla Carlstedt och Annika Forssén har använt sig av djupintervjuer för att fånga dessa kvinnors minnen och erfarenheter. Kvinnorna som intervjuas kommer från olika samhällsklasser och geografiska områden. Genom dessa demografiska skillnader har författarna kunnat måla upp en levande bild av hur kvinnors uppväxt, hälsa, arbetsliv och hemförhållanden kunde se ut för kvinnor i ett 1900-talets Sverige där kvinnors rättigheter, villkor och möjligheter i samhället sakta började förändras.

Gemensamt för de olika kvinnoöden vi får följa i boken är dock att oavsett var kvinnorna bodde eller vilken social- eller ekonomisk status de hade så var deras handlingsutrymme i både hemmet och samhället begränsat på grund av deras kön.

Kvinnorna hade dessutom mycket dåliga kunskaper om den kvinnliga anatomin vilket ofta innebar att kvinnorna både led av stor ohälsa samt upplevde en stor skamkänsla kring sitt kön, sin kropp och dess funktioner. Detta var något som bokens två författare själva har sett prov på under sin läkargärning.

Den medicinska vården prioriterar inte kvinnor eller de åkommor och problem som kan drabba den kvinnliga kroppen. Det saknades upplysningar till kvinnor och de symtom som kvinnor beskrev togs inte på allvar eller förklarades bort som exempelvis något hormonrelaterat eller något som är “naturligt” för kvinnor. Detta har lett till att många kvinnor blivit felbehandlade och således inte fått den vård de behövde, menar författarna.

De tror även att en bidragande orsak till vårdens brister rörande kvinnor kan ha sin grund i samhällets okunskap kring kvinnors situation i vardagen samt omfattningen av kvinnors arbete i både hemmet och utanför. Till exempel menar författarna att den tunga bördan av obetalt arbete i hemmet samt barnafödande är något som osynliggjorts i samhället och således inte i tillräcklig utsträckning tagits i beaktande av instanser som vården. Denna högst relevanta bok bidrar till kunskapen om både folkhälsan och kvinnors tillvaro och livsvillkor.

The post Boktips januari 2019 appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Boktips december 2018

Mon, 2019-01-07 15:39
Kim Scipes (Ed.), Building global labor solidarity : in a time of accelerating globalization / Chicago : Haymarket Books, 2016, xviii, 277 s.

Proletarier aller Länder, vereinigt euch!” torde vara en av världshistoriens mest berömda deviser, samtidigt som den är något tvetydig. Förstådd som en uppmaning att världens alla proletärer ska förenas, har en sådan förening aldrig blivit av. (Även om arbetarrörelsen bildat en rad Internationaler med olika ideologiska riktningar, några av vilka består än idag).

Visserligen har de 170 åren efter den meningen sattes på pränt för första gången, varit de mest händelserika i fråga om teknologisk, kommunikativ och vetenskaplig utveckling. Globaliseringen av vår värld är i huvudsak en ekonomisk sådan. Detta har möjliggjort att skapandet av en produkt, vilken som helst, oftast påbörjas i ett låglöneland och sedan skickas därifrån, antingen till ett nytt led i produktionen, eller till en återförsäljare.

Det kan knappast ha undgått någon att de som arbetar i så kallade ”sweat shops” eller motsvarande, gör det under omänskliga former och saknar något som ens liknar ett kollektivavtal.

När den politiska debatten allt som oftast handlar om hur vi ska stärka vår konkurrenskraft i förhållande till övriga nationalstater, tycks tanken på en enad arbetarklass har förpassats till realpolitikens soprum. Däremot vidmakthålls själva kärnan i den tanken, en global solidaritet mellan arbetare, bland världens vänsteraktivister och intellektuella.

Redaktör Kim Scipes har sammanställt en förträfflig antologi som undersöker möjligheterna att skapa en bestående solidaritet mellan fackförbund runt om i världen i en tid när globaliseringen accelererar. Det kan inflikas att ett temanummer av tidskriften Working U.S.A. år 2014 var själva upprinnelsen till denna bok, som innehåller en brokig men i ämnet ytterst kunnig skara bidragsgivare.

Det råder ingen större brist på verk som behandlar frågor om global solidaritet mellan arbetare. Scipes konstaterar däremot att det saknas en teori om hur detta ska genomföras. I detta skiljer sig denna antologi, för även om den inte presenterar någon teori, har den som mål att försöka staka ut en väg för hur arbetarklassen analyserar/teoretiserar kring de möjligheter och risker som det kan innebära att skapa en solidaritet värd namnet mellan världens arbetare.

Föga förvånande ser fackföreningsrörelsen annorlunda ut i Förenta staterna än i Sverige. Där finns, enligt Scipes, två av grundproblemen som försvårar det solidariska arbetet mellan fackföreningar över världen. Det första grundproblemet är de så kallade ”business unions”; i korthet fackförbund som styrs som företag och endast är intresserade av att höja medlemmarnas löner och förbättra deras villkor. Dessa fackförbund är även mer eller mindre starkt nationalistiska och har inte heller några större invändningar mot den nyliberala kapitalismen. Grundproblem två, är själva nationalstaten Förenta staterna, som här kallas för ett ”imperium”.

Scipes och de övriga bidragsgivarnas resonemang i respektive bidrag skiljer sig åt. I korthet kan det dock sägas att det rör sig om bland annat specifika fallstudier, intervjuer, jämförande analyser, som alla har just solidariteten mellan fackföreningar i fokus. Dessutom tillför varje nytt bidrag till att fördjupa förståelsen för hur kapitlen hänger samman.

Anna Clark, The struggle for the breeches : gender and the making of the British working class / London : Rivers Oram Press, 1995, 416 s.

Anna Clarks The struggle for the breeches följer arbetarklassens formation och utveckling i Storbritannien under 1800 och tidigt 1900-tal. Bokens fokus riktas mot den patriarkala kulturen inom textilindustrin och textilrelaterat hantverk. Männens ställning var dominant och exklusiv inom textilhantverket, då exempelvis skräddare och skomakare så gott som uteslutande var män.

Deras fruar och barns arbete var ibland nödvändigt för att försörja hushållet, dock i andra, relaterade yrken, snarare än att jobba som medhjälpare till männen. Medan en kvinna kunde ägna sig åt att spinna, ägnade sig hennes make åt att väva. Clark visar hur detta kom att påverka såväl utvecklingen av textilrelaterade yrken och sysselsättningar, som utformningen av den växande arbetarklassen.

Författaren väver samman kvinnors nödvändiga arbete och arbetarklassmännens pendlande mellan att behöva den extra inkomsten och att försöka definiera sin manlighet inom arbetet och politiken. Dels som familjeförsörjare, dels som en medborgare med rösträtt och tillgång till det politiska livet.

Arbetarklassens män strävade nämligen efter det manlighetsbegrepp som definierats av medelklassmän. En man, skulle genom sitt förvärvsarbete försörja hushållet, samtidigt som kvinnan tog hand om hemmet. Att äga egendom förknippades också med att vara man och en förutsättning för att räknas som en röstberättigad medborgare.

Det handlade lika mycket om frågan: vem som får arbeta med vad, hur mycket lön de ska få för arbetet, vad som passar sig och vad som definieras som manligt i samhället:

The private sphere of marriage was often satirically depicted in popular literature as a bitter contest: the “struggle for the breeches” in which wives tried to rob husbands of their manly control (s. 1).

Boken kan ställas i relation till E. P. Thompsons The making of the English working class då Clark både börjar och avslutar boken med att citera denna bok. Inte så mycket som ett tillrättavisande svar som en alternativ utveckling av den, då Thompsons fokuserade i att framhålla (de manliga) hantverkarnas arbete i att utveckla och definiera arbetarklassen, medan Clark istället adderar både kvinnor och den bredare textilindustrin i sammanhanget.

The narrative of this book has become, by the end, a tragedy rather than the melodrama of E. P. Thompson’s story. His stirring tales of compromising villains, soul-crushing political economics, and heroic radical artisans triumphing in the working-class movement of 1832, is richly textured, nuanced, and theoretically inspiring. But adding gender to the story casts a more sorrowful light. … Although artisan culture transformed itself from drunken misogyny to respectable patriarchy, its exclusivism persisted. The fatal flaws of misogyny and patriarchy ultimately muted the radicalism of the British working class (s. 271).

Daniel Bodén, Systemmänniskan : en studie om människan, automationen och det senmoderna förnuftet / Uppsala : Institutionen för kulturantropologi och etnologi, Uppsala universitet, 2016, 211 s.

Har vår strävan efter att bygga ett modernt välfärdssamhälle med löneökningar och ökad levnadsstandard inneburit att vi satt så stor tillit till teknisk utveckling att vi rationaliserat bort oss själva? Vilka bakomliggande orsaker har bidragit till att vi anser det förnuftigt att automatisera de flesta tjänster som tidigare innebar mänsklig kontakt? Måste människor acceptera denna automation? Detta är några av de spörsmål som Daniel Bodén lyfter i sin etnologiskt inriktade avhandling Systemmänniskan. En studie om människan, automationen och det senmoderna förnuftet.

Avhandlingens empiriska studier spänner mellan 1960 till 2013. Fokus ligger på Skandinaviska Enskilda Bankens (SEB) utveckling av uttagsautomater och andra banktjänster samt när Försäkringskassan införde självbetjäningsapplikationer. Genom att undersöka dessa två organisationer och deras utveckling kan Bodén bland annat visa hur senkapitalismen påverkat människors levnadsvillkor. Men genom sin avhandling skapar han även en bild av den moderna samhällsutvecklingen och hur den trygghetsälskande folkhemsmänniskan utvecklades till den effektiva och flexibla marknadsekonomiskt styrda människan vi är idag.

En del i denna förändring beror enligt Bodén på att automatiseringen och avbyråkratiseringen i samhället gav sken av att ge människor mer egenmakt och delaktighet i beslutsfattandet som rörde deras egna liv. När du kan sköta dina ärenden på egen hand utan att behöva gå igenom krångliga byråkratiska processer eller möta någon myndighetsperson så får du känslan av större självbestämmande. Men Bodén menar dock att:

“Samtidigt som automationen hade befriat den senmoderna människan från pappersarbetets krångel så styrde den tillvaron genom att kanalisera hennes beslut längs de valmöjligheter som den själv erbjöd.” (s.185).

Denna avhandling är ett intressant inlägg i den historiematerialistiska- såväl som i den etnologiska forskningen då den belyser frågor kring kapitalismens omvandlingar och effekter på tjänsteutvecklingen och på människors vardag ur ett nytt perspektiv.

Eric Holt-Giménez, A foodie’s guide to capitalism : understanding the political economy of what we eat / New York : Monthly Review Press, 2017, 280 s.

“Do Foodies Need to Understand Capitalism?” är en fråga som Eric Holt-Giménez ställer i början av sin bok A Foodie’s Guide to Capitalism: Understanding the Political Economy of What We Eat. Svaret på den frågan är ett otvetydigt ja. Utan att förstå det kapitalistiska system som ligger bakom matindustrin är det omöjligt att göra bra val eller arbeta för en omvandling av denna industri menar Holt-Giménez.

Många människor som är engagerade i den så kallade “matrörelsen” fokuserar ofta på enstaka aspekter av matindustrin och försöker skapa en förändring på gräsrotsnivå. Dessvärre kommer dessa försök till reform inte bidra till så stor förändring då det är industrin i sin helhet som måste skakas om menar Holt-Giménez.

I boken argumenterar han således för att det är essentiellt att förstå att vi har ett kapitalistiskt system för att framställa den mat vi äter. Men han menar även att det är viktigt att vi förstår hur kapitalism fungerar för att kunna hitta svar på varför dagens rationaliserade jordbruk är inkompatibelt med den globala livsmedelsregimen, samt varför förtryckande strukturer har blivit etablerade i vårt matframställningssystem. Mat har idag blivit en handelsvara som vilken som helst. Det spelar ingen vilken typ av mat vi köper.

“It dosen’t matter if the food is fresh organic arugula or a Big Mac, teff from the highlands of Ethiopia, or Cheez-Whis from Walmart. It doesn’t matter whether you need it or not, whether it is good or bad for you, whether it is locally produced or traveled from afar or whether it was corralled, caged, free range, or led a happy life – if enough people want it (and have the money to buy it), someone will turn it into a commodity and sell it.”

Mitt i rådande klimatförändringar är en bok om mat och vilka kapitalistiska intressen som ligger bakom dess framställning mer relevant än någonsin. Genom en genomläsning av denna bok får du en insyn i detta oerhört intrikata ämne. Holt-Giménez begripliggör ämnets olika sidor för läsaren genom att anlägga ett dubbelt grepp då han använder matindustrin för att förklara grundläggande principer inom kapitalismen, samtidigt som han använder kapitalistiska ramverk för att skapa en förståelse för varför matindustrin fungerar som den gör.

 

The post Boktips december 2018 appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Vi finns nu på Stockholmskällan!

Thu, 2018-12-13 16:19

2017 skrevs avtal mellan Stockholmskällan och Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Vi har nu nära årsskiftet 2018/2019 levererat en rad poster till Stockholmskällan. Långt fler än vad vi initialt hade planerat! Läs mer nedan. 

Två av posterna som återfinns bland det publicerade materialet rör de strejkande telefonisterna, år 1922.

Tio dagar som skakade Stockholm – strejkande telefonister

Telegraf- och telefontjänstemannaförbundet hade tillsammans med arbetsgivarna skrivit under ett kollektivavtal för de manliga arbetarna. Våren 1922 ville facket även ha ett kollektivavtal för de kvinnliga telefonisterna.

 

Telefonisterna krävde kortare arbetstid, löne-, semester- och sjukledighetsförmåner och att disciplinerings- och bestraffningssystem skulle ändras. Den 29 juni 1922 lämnade facket in sitt förslag. Arbetsgivarna var ovilliga och klockan sju på morgonen den 21 juli gick telefonisterna ut i strejk. Det blev inledningen till något som har kallats »tio dagar som skakade Stockholm».

Den socialdemokratiska regeringen tvingade arbetsgivarna till förhandlingsbordet för att teckna ett kollektivavtal. Fackförbundet fick garantier att de strejkande inte skulle avskedas. De strejkande återgick till arbetet.

Kollektivavtalets innehåll

Kollektivavtalets handlade om kortare arbetstid, löne-, semester- och sjukledighetsförmåner och att disciplinerings- och bestraffningssystem skulle ändras.

Den socialdemokratiska regeringen tvingade arbetsgivarna till förhandlingsbordet för att skriva på ett kollektivavtal.

Arbetsgivarna i Telegrafverket valde då att skiva under ett kollektivavtal med en mera foglig motståndare, det Kvinnliga telefontjänstemannaförbundet.

Se mer på Stockholmskällan:

Telefonisterna skriver ned sina krav

Tio dagar som skakade Stockholm, telefonisterna strejkar

 

Telefonisterna i Telegraf- och telefontjänstemannaförbundet sitter våren 1922 och skriver ned sina krav i ett kollektivavtalsförslag: O Sundin, PO Eriksson, F Mûrdahl och B Herzén. Fotosamlingen, ARAB. Refkod: 1781/o/1/3/001

Efter att den socialdemokratiska regeringen tvingade arbetsgivarna till förhandlingsbordet för att teckna kollektivavtal, fick fackförbundet garantier att de strejkande inte skulle avskedas. De strejkande återgick till arbetet. Först i kön på bilden är de som satt i den lokala fackföreningens styrelse. Fotosamlingen, ARAB, Refkod: 1781/o/1/3/001

The post Vi finns nu på Stockholmskällan! appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Boktips december 2018

Tue, 2018-12-11 14:23
Julia L. Mickenberg, American girls in Red Russia : chasing the Soviet dream /Chicago: University of Chicago Press, 2017, 427 s.

Under tiden för Sovjetunionens första femårsplan 1928-1932, som sammanföll med den stora depressionen, sökte sig tusentals arbetare från Europa och USA till Sovjet. 1932 sökte sig närmare 1000 utlänningar till Sovjet varje vecka, vid höjdpunkten fanns ungefär 35. 000 utländska arbetare med familjer i Sovjet. 1936 kom nära 25.000 utländska turister till Sovjet, flertalet av dessa, 29,1 %, kom från USA (på andra plats kom britter, 13,5%).

De flesta av alla dessa var män, men även kvinnor utgjorde en stor del. Många kom för att söka arbete, men en betydande del kom för att de upplevde att Sovjetunionen kunde erbjuda en annan icke-kapitalistisk värld. Bland dessa fanns många amerikanska kvinnor.

Vid tiden för det förra sekelskiftet rörde sig USA:s kvinnor mot ökad självständighet, utbildning, arbetsliv, ökad jämlikhet, större sexuell och känslomässig frihet. Någonting de fick kämpa för i och mot ett i grunden patriarkalt och bigott samhälle. Vid samma tid framstod Ryssland som all reaktions högborg, ett land som bestod utav pogromer, livegenskap och förtryck. Kvinnliga ryska revolutionärer som Jekaterina Bresjko-Bresjkovskaja (1844-1934), Vera Zasulitj (1849-1919) och Sofia Perovskaja (1853-1881) gavs hjältestatus. Samtidigt slukades Nikolaj Tjenysjevskijs bok Vad bör göras? (1863), som bland annat framhäver kvinnlig frigörelse som ett viktigt steg för åstadkommandet av ett bättre samhälle. När Alexandra Kollontaj år 1915 genomförde en fem månader lång turné i USA och talade sig varm för Lenin och bolsjevikerna hälsades hon med jubel.

När revolutionerna kom i februari och november 1917, stod många amerikanska kvinnor redo att dra sitt strå till stacken. Novemberrevolutionen satte kvinnofrigörelsen och jämlikheten mellan könen högt upp på agendan, men åtföljdes även av inbördeskrig och svält. Detta fick dessa kvinnor och deras organisationer att engagera sig i aktivt hjälparbete och mot den blockad av mat och mediciner som införts av de allierade.

Detta är en oupphörligen fascinerande och väldokumenterad bok. Den skildrar en lång rad kvinnor från USA som i större eller mindre utsträckning kastar sig in i ett stödarbete för ett land som de av olika anledningar ser som en fyrbåk för framtiden, som ett samhälle för den ”nya människan”, för jämlikhet mellan könen och för en ny kultur. Kvinnorna som passerar revy är många; journalister, feminister, arbeterskor och afro-amerikaner. Kulturarbetare likaså. Som Isadora Duncan, som startade en dansskola i Moskva 1921 och höll en föreställning som fick Lenin att resa sig upp och jubla. Eller Pauline Koner som framförde en dans som hyllade den röda fanan.

Tydligt är även något annat: nämligen hur göra när entusiasmen börjar flagna? När andra sidor böjar växa fram, först i marginalen sedan allt tydligare, när ljuset börjar falna för att ersättas av mörker?

Möjligtvis vad journalisten Milly Bennett, som kom till Moskva i början av 1930-talet, skrev i ett brev 1932:

”Det du måste göra med Ryssland är vad du måste göra med vilken annan ’tro’ som helst. Du bestämmer dig för att de har rätt … Och sedan, när du ser saker och ting som får dina ben att skaka, sluter du dina ögon och säger … ’fakta är inte viktiga’”. (s. 21)

 

Leta Hong Fincher, Betraying Big Brother : the feminist awakening in China / London: Verso, 2018, 248 s.

Efter Mao Zedongs död 1976 gick Kina genom en period av omkullkastande ekonomiska reformer. En viktig bit som föll i spillror var jämlikheten mellan man och kvinna – Hong Fincher pekar på att ojämlikheten mellan könen sköt i höjden i takt med införandet av alltfler postsocialistiska marknadsreformer (vilket Hong Fincher inte heller menar – att allt var guld och gröna skogar under det tidigare styret).

Tendensen förstärktes efter Xi Jinpings makttillträde. Han har sedan makttillträdet knutit mer makt till sig än till och med Mao och gavs tidigt smeknamnet ”Xi Dada”, som ungefär betyder ”Storpappa Xi”. Alltmer kom nationen, av dominerande medier, att skildras som en stor mansdominerad familj, styrd av en allhärskande patriark. Övervakning, censur och jakt på oliktänkande följde. Problem väntade för allt som påminde det minsta om feminism.

En stat som efter revolutionen 1949 skrev in lika rättigheter för kvinnor och män i konstitution, och som till en stor del förlitat sig på kvinnor såväl under som efter revolutionen, började se all organiserad feminism som ett hot. Något som även kan sägas gälla för all organisering utanför kommunistpartiet. Boken ger oss en väg in till det motstånd som trots allt, härdar ut och mer än så. Hon följer bland annat de fem feministiska aktivister som arresterades i anslutning till Internationella Kvinnodagen 2015: Wu Rongrong, Zheng Churan, Wei Tingting, Wang Man och Li Maizi i spåren, genom att intervjua dem och andra aktivister. Hon visar därigenom på det förtryck som finns men också på det motstånd som finns. 

 

 

The post Boktips december 2018 appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Nytt samarbete med ABF Stockholm

Wed, 2018-11-28 15:36

Från den 1 december 2018 kan du hämta ut dina hemlån, eller lämna tillbaka dina hemlån, på ABF Stockholm, Sveavägen 41. 

 

Instruktioner i korthet:

  • Beställ dina böcker via katalogen http://www.arbark.se/sv/bibliotekskatalog/
  • Välj utlämningsställe ”ABF Stockholm”
  • Efter 2 dagar kan böckerna hämtas ut på ABF efter att du uppvisat din legitimation
  • Alla frågor besvaras av forskarexpeditionen, ring 08-412 39 29 eller maila, på forskarexpedition[a]arbark.se

 

Observera – Endast hemlån kan lämnas ut till filial ABF Stockholm, Sveavägen 41. Ej lån som enligt katalogen är markerade som läsesalslån. Läsesalslån kan endast läsas på plats hos oss i Flemingsberg.

Har du inte lånekort hos oss?

Kontakta forskarexpedition[a]arbark.se så hjälper vi dig.

The post Nytt samarbete med ABF Stockholm appeared first on Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.